4 dagar i First

AV: Jeff

Under denna exklusiva resa väntar tre sträckor i business class, fyra i first class och en i premium economy. Två särskilt spännande etapper är Singapore Airlines A380 (klassiska suites) och ANA:s Boeing 777 med deras senaste förstaklassprodukt. Fokus ligger helt klart på förstaklassupplevelser!

Starten går från Arlanda terminal 5. Så fort jag kliver in inser jag att jag inte kommer se dagsljus på fyra dygn – med undantag för takterrassen och transfer till flygplan. En känsla av förväntan infinner sig direkt.

Trots den tidiga timmen, 04:45, är terminalen redan ganska välfylld. Lyckligtvis är kön till SAS Gold/Business disk kort. Incheckningen tar lite extra tid då personalen får ringa en kollega för att lösa mina boardingkort, men efter fem minuter har jag biljetter till ARN-MUC och MUC-FRA i handen. Jag vet att ett exklusivt Lufthansa First boardingkort väntar i München eller Frankfurt.

Inom några minuter når jag Pontus in the Air – deras frukost direkt vid öppning är betydligt fräschare än senare på morgonen. Det märks på smaken – en riktig höjdare!

Vid gate 9 ropas prioriterad ombordstigning ut. Några får vänta vid sidan, men så snart allmän boarding annonseras fylls kön på sekunder. Effektivt – och så börjar resan!

Kort flygning, men här följer en sammanfattning av upplevelsen.

Servicen är artig och effektiv, även om påfyllning av dryck inte erbjuds spontant. Ingen alkohol serveras på denna morgontur, vilket passar mig bra. Över gränsen mellan Polen och Tyskland uppstår en del turbulens, så säkerhetsbälteslampan lyser ett tag. Gardinen mellan kabinerna är halvt dragen, men det är lugnt i främre delen av kabinen – ingen rusning från ekonomiklass till toaletten.

Frukost nummer två för dagen: müsli med mjölk, färsk juice och kaffe. Alkohol får vänta tills München. Jag känner mig själv – det lär bli ett antal glas under resans gång.

Resten av flygtiden ägnas åt att titta på serier. Ursäkta fingeravtrycken på skärmen!

För den som undrar: nej, jag flög inte Concorde mellan ARN och MUC – rapporten skrivs i luften. Just nu njuter jag av Lufthansas First Class Lounge i München.

Efter ankomst till München börjar jag med ett besök i First Class Lounge i Terminal 2 Satellite. Eftersom min nästa flight även utgår från huvudterminalen, passar jag på att jämföra båda loungerna.

Satellite-loungen är ljus, modern och luftig med personlig service – personalen är närvarande och erbjuder ofta påfyllning. Det är gott om plats och stämningen är avslappnad. Takterrassen är en höjdpunkt, även om jag denna gång hoppar över den.

Frukost nummer tre – glaset blir nästan tomt innan någon erbjuder påfyllning, vilket är det enda som drar ned betyget något.

Att förflytta sig mellan Terminal 2 och satelliten är smidigt – cirka tio minuter från lounge till lounge.

Den äldre loungen i huvudterminalen är mindre, med ett enklare bufféutbud och utan takterrass. Skillnaderna är inte enorma, men satelliten är klart värd den korta promenaden och tågbytet.

Bilder från loungen i Terminal 2:

Vad får man på en flygning på knappt en timme? Kabinpersonalen är vänlig men märkbart pressad av tidsschemat. Vi lämnar gaten 30 minuter sent, men piloterna lyckas nästan flyga in förseningen – vi landar cirka 10 minuter efter tidtabell.

Tidsuppfattningen är något oklar, men säkerhetsbälteslampan släcks 15 minuter efter start. Serveringen i business startar snabbt, men drycken dröjer. Maten är okej, men något torr, och efterrätten faller mig inte i smaken.

Det går inte lång tid innan dryckesvagnen kommer, men när maten redan är uppäten känns det fel. Drycken borde serveras först! När jag önskar en gin & tonic får jag veta att gin saknas, så det blir ett glas champagne istället. Fem minuter senare tänds säkerhetsbälteslampan igen och mitt glas plockas bort.

Väl på marken väntar vi vid gaten – ingen bryggpersonal på plats. Piloten informerar att de förväntar sig att det löser sig snart. Min värdefulla loungtid i FCT krymper, men det är samtidigt skönt att sitta kvar i lugn och ro.

Gardinen mellan klasserna blev för övrigt aldrig dragen – det glömde även kabinpersonalen.

First Class Terminal i Frankfurt är legendarisk bland frekventa resenärer. Konceptet: en separat terminal som fungerar som en exklusiv lounge med egen incheckning och säkerhetskontroll. Allt det tråkiga med flygplatser är avklarat på max två minuter – därefter väntar avkoppling och förstklassig service.

Matutbudet håller högsta nivå. Jag är inte särskilt hungrig, men det är svårt att låta bli när rätterna håller denna klass. Drinkarna är välkomponerade – efter den mindre lyckade Moscow Mule i München håller jag mig dock till whisky och klassiska cocktails.

Servicen är personlig och engagerad. Personalen hälsar välkommen redan vid entrén, visar runt och introducerar den chaufför som senare ska köra mig direkt till planet. Denna typ av omtanke gör hela skillnaden.

Det enda lilla minuset är att badkaret inte fungerar denna dag – och att jag glömmer be om den berömda FCT-ankan.

Nu är det äntligen dags för den första riktiga förstaklassflygningen! Kabinen är fullbokad, men mittvalda plats 1A längst fram i nosen på 747:an är optimal – ingen stör förbi och känslan av avskildhet är total.

Personalen visar prov på tysk precision och professionalism; pursern hälsar flera gånger under resan och ser till att jag har allt jag önskar. Redan på marken fylls mitt glas upp två gånger innan avgång.

Serveringen inleds med klassisk caviar – portionen är generös, och presentationen elegant. Huvudrätten, oxfilé med tomat- och pinjenötstäcke, är vällagad men något för genomstekt för min smak. Det är ofta just huvudrätten som är svårast att lyckas med i luften, men jag äter upp allt ändå.

Natten spenderas i pyjamas i sängen – kvaliteten är godkänd för att vara flygplan, men kroppen hade behövt några timmars extra vila. Jag vaknar med huvudvärk, men smoothies och kaffe hjälper till att återställa balansen.

Vid ankomsten möts jag av en assistent med skylt, vilket underlättar navigeringen genom Pekings flygplats och transitprocedurer. Språkbarriären gör processen lite snurrig, men till slut hamnar jag rätt – och är redo för nästa lounge.

Singapore Airlines är kända för sin exceptionella service, och denna flygning överträffar alla förväntningar. Kabinen i A380 suites är en uppvisning i diskret lyx och personlig uppmärksamhet.

Vid gaten får jag direkt syn på den mäktiga A380:an och leds till en separat boardingbrygga för First. Jag är ensam i kabinen denna natt – personalen uppmanar mig att prova flera olika säten och verkligen utforska alla funktioner. Jag väljer till slut rad 2 i mitten, vilket ger en härligt öppen känsla och maximal yta.

Innan avgång erbjuds jag både Dom Pérignon och Krug – varför välja? Kabinpersonalen ser till att glaset aldrig står tomt. Jag får även hjälp att ta bilder på mig själv, och bemötandet är på gränsen till överdådigt men alltid proffsigt.

Dine-on-demand gäller – jag bestämmer själv när och vad jag vill äta. Personalen erbjuder mig att prova flera rätter, men menyn är så välkomponerad att jag är nöjd med mitt första val. Maten håller restaurangnivå, och presentationen är oklanderlig.

Efter ett par timmar bäddas min dubbelsäng upp. Att få sträcka ut sig i en riktig säng, bakom stängda dörrar, är en oslagbar känsla. Jag sover nästan tre timmar, och sängen är den mest bekväma jag upplevt i luften.

Flygtiden på 5 timmar och 30 minuter känns för kort – jag hade gärna stannat längre ombord. Ingen pyjamas eller amenity kit delas ut på denna kortare sträcka, men det drar inte ned helhetsintrycket. Utan tvekan 10 av 10.

Besöket i Singapore Airlines exklusiva Private Room blev kort, men ger ändå ett tydligt intryck av vad som väntar förstaklassresenärer på Changi.

Jag anländer sent på kvällen och ska resa vidare med Thai Airways i business class nästa dag. Efter landning försöker jag checka in för hemresan och få ut boardingkortet, vilket kräver viss logistik eftersom Thais disk är stängd nattetid. Online incheckning fungerar delvis, men det visar sig inte vara något problem – hotellet accepterar digitala boardingkort.

Jag eskorteras in i Private Room efter att ha visat mitt Singapore Airlines First boardingkort. Loungen är tyst, exklusiv och perfekt för avkoppling efter en lång flygning. Efter någon timme går jag vidare till mitt transit-hotell.

Nästa morgon återvänder jag till Private Room för frukost och en snabb dusch. Jag får tillgång till loungen även om min nästa flight inte är med Singapore Airlines – enligt personalen gäller access inom 24 timmar efter ankomst i First. Några glas champagne senare checkar jag ut, redo för nästa etapp.

Se bilden nedan för min generösa hotellsvit och frukost i loungen.

En nattflygning på sex timmar med Thai Airways First innebär främst komfort och vila snarare än en fullfjädrad gourmetupplevelse. Målet: att anlända utvilad till Tokyo Haneda.

Efter start bekräftar personalen min förbeställda Lobster Thermidor. Jag tackar nej till soppa och går direkt på hummern, som serveras snabbt men ändå med finess. Serveringen är effektiv – kanske lite för snabb för den som vill njuta i lugn och ro, men för nattflygningar är det praktiskt.

Jag avnjuter två till tre glas Dom Pérignon innan sängen bäddas. Jag väljer att inte bli väckt för frukost men får ändå något att äta om jag är vaken vid servering. Efter tre timmars sömn vaknar jag, beställer kaffe och byter om inför landningen.

Efter den spektakulära Singapore Airlines-upplevelsen trodde jag inte det kunde bli bättre, men ANA:s nya förstaklass på Boeing 777 levererar på alla plan. Tjänsten, hårdvaran och maten överträffar förväntningarna.

Jag har länge sett fram emot att testa ANA:s nya kabin, speciellt eftersom det finns så lite dokumenterat om den. Kabinen är elegant och modern, med sobra färger och enastående design. 43-tums 4K-skärmen är en ren njutning – det är sällsynt att se sådan bildkvalitet ombord.

Jag utforskar min suite grundligt, testar alla funktioner, och får en personlig genomgång av kabinpersonalen som själva är nya på denna produkt. Stämningen är lättsam och nyfiken – vi lär oss av varandra.

Efter start serveras ett glas Krug och menyn presenteras. Den japanska menyn är omfattande – man får faktiskt allt som står, vilket kräver lite mental förberedelse för den kommande matkoman. Efter önskemål får jag även en förrätt från den västerländska menyn. Allt smakar fantastiskt, även om mycket är nytt för mig. Jag provar sake för första gången och blir positivt överraskad.

Underhållningsutbudet är godkänt, men HDMI-porten gör att jag kan koppla in egen enhet – perfekt för långflygning. Sängen bäddas när jag är på toaletten, och jag somnar snabbt trots att madrassen är fastare än vanligt. Fyra timmars sömn gör underverk.

Med fem timmar kvar till London njuter jag av snacks, ytterligare champagne och film. Denna flygning erbjuder maximal komfort, utmärkt mat och dryck samt genuin japansk serviceanda. ANA:s nya förstaklass är nu en favorit – nästa gång får min partner följa med på denna unika resa.