En resa med Singapore Airlines, toppen i First och mindre bra i Business

AV: Alf

Under vår senaste semesterresa till Singapore valde vi att flyga First Class på utvägen och Business Class på vägen hem. Trots mängder av tidigare rapporter om Singapore Airlines First Class, kände jag att min upplevelse ändå förtjänade en egen berättelse – särskilt med tanke på hur lätt det varit att boka First med Eurobonuspoäng på rutten Kastrup–Singapore. Hemresan i Business gav dock anledning till reflektion kring om Singapore Airlines verkligen motsvarar sitt rykte som världsledande år efter år. Därför får ni här en komplett recension av båda klasserna, för att ge en rättvis bild av helheten.

Resan var ursprungligen planerad till Nya Zeeland, med First mellan CPH-SIN och Business vidare till Auckland.

Men i maj kom ett meddelande:

Information om klassändring

Singapore Airlines bytte ut B777-ER mot A350-900 på rutten från Köpenhamn, och eftersom A350-900 saknar First Class blev vi nedgraderade till Business. Inte heller via andra europeiska hubbar fanns First tillgängligt på hemvägen. Eftersom Singapore Airlines Business ofta beskrivs som nära First i komfort, bestämde vi oss för att inte krångla med ombokningar. När vi dessutom kortade resan fanns endast Business-platser kvar till Stockholm, inte Köpenhamn. Det blev alltså ARN via Moskva – och samtidigt chans att uppleva DME, en flygplats jag tidigare varit skeptisk till. Dessutom såg jag fram emot att pröva den hyllade A350:n. Tack vare kontakt med Singapore Airlines kundtjänst fick vi mittsäten på rad 11, som många erfarna resenärer rekommenderar för bättre benutrymme vid vila. Mer om detta längre fram.

Personliga omständigheter gjorde att vi till slut kortade resan till en vecka och fokuserade på fem dagar i Singapore. Vi övervägde en avstickare till Bali, men efter samtal med bekanta som nyligen besökt ön och inte var imponerade, valde vi att stanna i stadens pulserande miljö.

Vi valde att resa med tåg från Östergötland till Köpenhamn istället för att flyga från Arlanda, vilket innebar att vi slapp flygskatten. Tidsmässigt skiljde det bara drygt 90 minuter jämfört med flyg till Arlanda, och X2000 bjöd på en lugn och behaglig resa direkt till Kastrup. Vi övernattade på Radisson Inn, som ligger några tunnelbanestationer från flygplatsen. Eftersom jag utnyttjade bonuspoäng för en kostnadsfri natt blev valet enkelt. Annars hade Clarion, med sin närhet till terminalen, varit ett alternativ. Efter en god frukost gick färden med Metron tillbaka till flygplatsen för incheckning.

Flyg: SQ 351
Flygplan: B777-ER
Säten: 1C/D
Kabin: First

Incheckning skedde vid en separat First-disk, exklusiv för de max fyra First-passagerarna. Informationen om lounge var inte självklar, men tack vare @Agö och SAS hemsida visste vi att SAS Gold Lounge gällde. First track genom säkerhetskontrollen var effektiv och lounge-besöket blev en nostalgitripp – Gold Lounge var sig lik, om än betydligt mer välbesökt än under mina arbetsår med EBG-status.

Ombordstigning för First var prioriterad, men processen vid gaten var något rörig. En representant gick runt med en First-skylt, vilket fungerade men kändes mindre exklusivt. Väl ombord började den legendariska Singapore Airlines-servicen omedelbart. Kabinpersonalen hälsade oss med sitt ikoniska leende och genuin asiatisk artighet. Vi eskorterades till våra breda och rymliga säten på 1C/D – de mest generösa fåtöljer jag upplevt i luften. B777-ER har en kabin som känns luftig och privat utan att vara instängd, en perfekt balans mellan avskildhet och öppenhet. First var fullsatt, med en pilot på ledig plats 1A. Det är tveksamt om någon av oss var fullbetalande passagerare, med tanke på tillgången på bonusplatser.

Champagne serverades redan på marken, med val mellan Krug och Dom Perignon. Själv provade jag båda, vilket satte tonen för resan.

Champagnesortiment ombord

Vi fick snabbt pyjamas och menyer. Amenity-kitet var identiskt för båda könen och innehöll tyvärr inget doftande, istället ett oväntat doftljus (användning ombord förbjuden). Annars ett ganska ordinärt kit, inte riktigt i klass med andra First-produkter.

Amenity kit

Avgången gick enligt schema, och rutten tog oss över Skåne mot Östersjön. När vi väl var i luften bytte jag champagne mot en Singapore Sling – flygbolagets signaturdrink, som var utsökt balanserad.

Singapore Sling

Matserveringen inleddes när vi själva önskade, vilket skapade en personlig och avslappnad känsla. Första rätten var satayspett med jordnötssås – en klassiker i Singapore Airlines First. Jag äter inte kyckling och fick enbart biff. Satayn var god, men enligt min erfarenhet är Malaysia Airlines fortfarande snäppet bättre på denna rätt.

Satayspett

Nästa rätt var kaviar, vackert upplagd med klassiska tillbehör och erbjudande om vodka. En given höjdpunkt i First-upplevelsen.

Kaviar och tillbehör

Soppan, denna gång en räksoppa, var något för tjock i konsistens men fick ett lyft av vitlöksbrödet.

Räksoppa

Huvudrätten var oxfilé med foie gras, beställd i förväg från menyn. Perfekt stekt och serverad med ett Amarone-vin. Hustrun avstod gåslever av etiska skäl, så jag fick en extra bit.

Oxfilé med foie gras

Desserten minns jag tyvärr inte detaljerat, men ostbrickan som följde var välkomponerad och ackompanjerades av ett utmärkt portvin.

Ostbricka

Måltiden avrundades med etiopiskt kaffe och Grand Marnier. Bröd, särskilt vitlöksbrödet, serverades kontinuerligt och var en smakmässig höjdare.

Alla rätter serverades med högklassiga viner, och det var lätt att byta om något inte föll i smaken – en verklig lyx. För oss som nu är pensionärer känns det extra speciellt att få unna sig en sådan upplevelse.

Efter middagen bäddades sängen upp. Den var rymlig och bekväm, och jag sov gott till klassisk musik. Turbulens märktes knappt av.

Några timmar före landning serverades frukost – en standardmåltid utan överraskningar, men fullt tillräcklig. Eftersom det var mitt i natten svensk tid var hungern måttlig.

Snabb passage genom pass- och tullkontroll i Singapore, bagaget kom direkt och vi satt i taxi inom 20 minuter.

Sammanfattningsvis levererade Singapore Airlines First Class en upplevelse i absolut världsklass – komfort, service och mat i toppklass.

Vi valde citypuls framför strandliv och bokade in oss på Shangri-La med Horizon Club, beläget nära exklusiva Orchard Road. Vi har tidigare bott på flera Shangri-La-hotell i Asien och visste att servicen är pålitligt högklassig.

Det visade sig återigen vara ett lyckat val. Med Singapores höga alkoholpriser var tillgången till Horizon Club-loungen ovärderlig: varje kväll serverades utvalda smårätter och fri bar mellan 17 och 20. Efter en rejäl lunch räckte loungens mat utmärkt som middag, och frukosten höll högsta internationella klass.

Poolområdet var stort, elegant och perfekt för avkoppling.

Poolområde på Shangri-La

Som Business Class-resenär fick vi tillgång till Singapore Airlines SilverKris Lounge. Loungen är rymlig och erbjuder ett brett urval av asiatiska och internationella rätter. Utbudet dominerades av kyckling, vilket är vanligt i regionen, men vegetariska alternativ och viss variation fanns. Alkoholerbjudandet var något begränsat, men champagne och whisky fanns att tillgå.

Kaffe- och dessertutbud

De flesta Europaflyg avgår sent kväll eller runt midnatt, vilket innebär att loungen är mycket välbesökt vid dessa tider. Den långa väntetiden mellan utcheckning från hotellet och avgång kräver planering – bagage kan lämnas på hotellet om man vill spendera dagen i stan.

Vi missade möjligheten att besöka The Private Room eftersom vi reste i Business på hemvägen. Det hade varit en trevlig bonus, särskilt med tanke på den långa väntan på flygplatsen. Shoppingmöjligheterna på Changi är goda, men prisläget är högt och fynd är sällsynta.

Flyg: SQ 362
Flygplan: A350-900
Platser: 11D/F
Kabin: Business

Flighten avgick strax efter midnatt. Säkerhetskontrollen vid gaten var snabb och smidig. Priority boarding för Business fungerade problemfritt och vi möttes av det sedvanliga varma bemötandet från kabinpersonalen. Champagne eller juice erbjöds före avgång.

Rad 11 är första raden i A350:s Business-kabin, och mittsätena här (och på rad 19) anses bland de bästa för vila tack vare det bredare benutrymmet. På andra rader är "fotlådan" smalare, vilket tvingar många att sova snett – inte optimalt för längre resor.

Benutrymmet på 11D/F

Benutrymmet på övriga rader, inklusive 11A/H och rad 19

Vi lyfte enligt tidtabell och fick en vacker vy över Singapore. Besättningen informerade om eventuell turbulens de första tre timmarna, men flygningen förblev lugn, vilket underlättade serveringen.

Förrätten bestod av gravad lax med en lätt sås, ackompanjerad av en väl vald Riesling. Huvudrätten, Lobster Thermidor beställd via Book the Cook, blev tyvärr en besvikelse: hummern var överarbetad och smaklös, och såsen saknade djup. Inte ens ett utmärkt Chablis kunde rädda helheten. Min fru delade min uppfattning och lämnade det mesta orört.

Serveringen blev dessutom osynkad: när man reser tillsammans på mittsätena är det brukligt att båda får maten samtidigt, men här serverades hela högra raden först, vilket innebar att vi inte kunde äta tillsammans. Detta är en miss i servicen som inte hör hemma i en Business-produkt av toppklass.

Under måltiden missade personalen också att fylla på vin i tid – man fick vänta och påminna. Detta är tyvärr vanligt även hos andra flygbolag, men det borde inte förekomma hos en världsledande aktör.

Desserten, en bakelse, var torr och ointressant. Ostbrickan som följde var däremot utmärkt, med ett gott portvin till. Kaffe Royal med cognac avslutade måltiden.

Brödet serverades sent, efter att maten var uppäten. Sammantaget var det inte särskilt mycket mat, vilket gjorde att loungematen i Singapore blev extra viktig.

Serveringen kändes forcerad och stressad, vilket tog bort känslan av exklusivitet. Jag saknade också en klassisk rätt som satayspett, vilken Thai och Malaysia Airlines alltid erbjuder som tillbehör. Här gick det bara att välja som huvudrätt via Book the Cook, vilket känns fel – satay är trots allt asiatisk comfort food.

Sängen bäddades, och med goda brusreducerande hörlurar och Andrea Bocelli i lurarna lyckades jag slappna av. A350 är förvisso ett tyst plan, men sängen var hård och mindre bekväm än förväntat – känslan var nästan som att ligga på golvet. Jag hoppas SAS har en mjukare säng i sina nya A350-kabiner.

Flygtiden till Moskva (DME) var tio timmar. Vi hoppade över frukosten för att maximera sömnen, då ytterligare frukost serveras på sista sträckan till Stockholm.

Transitstoppet i Moskva är utan tvekan resans svagaste punkt. Två timmar före landning började kabinpersonalen förbereda kabinen och frukost, vilket innebar spring och ljud i kabinen. Efter frukosten förbereds kabinen för landning, och sängen måste fällas ihop i god tid.

Vid ankomst till DME måste alla transferpassagerare stiga av med sitt handbagage. Här inleds en tidskrävande rysk procedur: pass och boardingkort visas upp för att få ett transferpass och en handskriven loungeinbjudan.

Loungeinbjudan

Efter promenad genom långa korridorer väntar en säkerhetskontroll bemannad av allvarsamma ryska tjänstemän. Pass och handlingar granskas noggrant, och det gäller att följa instruktionerna utan diskussion. Alkohol inhandlad och förseglad i Singapore går att ta igenom, vilket vi kunde verifiera.

Efter säkerhetskontrollen väntar ytterligare en passkontroll innan man når transithallen – ett exempel på rysk byråkrati i praktiken.

Jag passade på att handla taxfree i DME, där priserna var betydligt bättre än på Changi. Urvalet var godkänt, och jag hittade en eftertraktad whisky till ett mycket bra pris.

Loungen besöktes aldrig, då väntetiden var kort. Avgångshallen präglades av ständiga, överlappande utrop på bristfällig engelska, vilket krävde koncentration för att inte missa information. Flera gater ropade samtidigt, utan någon samordning.

Ombordstigning till ARN skedde via separat kö för Business, men ytterligare en passkontroll krävdes innan vi fick gå ombord.

Detta stopp med SQ 362 i Moskva skulle jag helst slippa. Det är särskilt påfrestande tidigt på morgonen, då sömnen blir störd. Jag föredrar alltid direktflyg utan mellanlandning, även om det innebär byte i Köpenhamn och en kortare flygsträcka till Stockholm. Att behöva stiga upp tidigt för ett transitstopp känns som en onödig omväg för en långdistansresenär.

Den sista sträckan till ARN tog knappt två timmar, nu med ny besättning. En enklare frukost serverades, vilket passade efter att vi hoppat över måltiden före landning i Moskva.

Jag noterade att A350 generellt höll en högre marschhöjd än andra långdistansplan, ofta FL400-420 (över 12 000 meter).

Landningen på Arlanda skedde 10 minuter före tidtabell på bana 19L, med gate längst ut på T5. Efter en lång promenad till passkontrollen fick vi snabbt bagaget och kunde ta X3000 direkt hem till Östergötland – ett smidigt och bekvämt avslut på resan.

Singapore Airlines First Class mellan CPH och SIN levererade en exceptionell upplevelse med förstklassig mat, komfort och service – den bästa First jag hittills flugit.

Business Class på sträckan SIN-DME-ARN var däremot en besvikelse. Servicenivån och maten motsvarade inte förväntningarna, trots kabinpersonalens vänliga bemötande. Menyurvalet var begränsat och kvaliteten på huvudrätten lämnade mycket att önska.

Jag kommer att undvika SQ 362 till ARN så länge rutten inkluderar stopp i Moskva. Direktflyg till CPH är att föredra, även om det innebär längre marktransport. Den extra sömnen och smidigheten överväger, särskilt när tåg från Köpenhamn till Östergötland endast tar cirka en timme längre än motsvarande resa från Arlanda.

Personligen tycker jag B777-ER erbjuder en rymligare och mer komfortabel kabin jämfört med A350-900, särskilt i Business. Det är synd att B777-ER inte längre trafikerar CPH.

Även om mina kritiska synpunkter gäller detaljer, anser jag att ett flygbolag med ambitionen att ligga i topp inte får slarva med service eller servering. Perfektion krävs för att behålla världsledande position, och på denna resa nådde Singapore Airlines inte hela vägen i Business.

Besvären med mellanlandning i Moskva är dock inget som Singapore Airlines kan lastas för.

Vid tidigare resor med SAS Business CPH-MIA har både service och mat varit klart bättre än vad Singapore Airlines levererade i Business denna gång.

Det viktigaste – och där både SAS och Singapore Airlines excellerar – är dock säkerhetstänkandet. Det ger trygghet och är det jag värdesätter allra högst, även om maten ibland missar målet.

Jag har inga planer på att utesluta Singapore Airlines i framtiden – jag utgår från att denna mindre lyckade Business-upplevelse var ett undantag.