En test av Aerosvit Business Class

Som passionerad resenär med särskilt intresse för nischade flygbolag fick jag möjligheten att upptäcka Aerosvit Airlines Business Class på sträckan Prag–Kiev–Stockholm. Aerosvit har länge varit ett populärt val för resenärer i Sverige som söker prisvärda flyg till Asien, men på denna resa fokuserade jag på deras europeiska erbjudande. Redan från första kontakt märktes ett tydligt fokus på förhöjd komfort, personlig service och en kulinarisk nivå som överträffar den typiska standarden på intraeuropeiska rutter.

Aerosvit Airlines, eller АероСвіт på ukrainska, är ett av landets ledande flygbolag och har sin huvudbas på Kiev Borispol internationella flygplats. Sedan starten 1994 har Aerosvit vuxit till att omfatta en flotta av 26 flygplan och trafikerar idag ett brett nätverk av destinationer i Europa, Mellanöstern, Asien och Nordamerika. Flottan domineras av Boeing 737-modeller för kort- och medeldistans samt Boeing 767 för långdistansflygningar. Aerosvit samarbetar tätt med systerbolagen Donbassaero och Dniproavia vilka tillför ytterligare kapacitet, och samtliga flygplan är av västerländsk tillverkning.

Från Stockholm Arlanda erbjuds numera åtta avgångar i veckan till Kiev, ofta i codeshare med Skyways. För Köpenhamn är det Cimber som opererar linjen i samarbete med Aerosvit. Flygbolaget har på senare år satsat på att lyfta sin business class-produkt och har fått erkännanden i flera internationella branschrankningar för service och punktlighet.

Min resa började på Prags Ruzyne-flygplats där jag anlände strax före 07:30, med god marginal till avgång. Eftersom information om incheckningsstopp saknades online, prioriterade jag att anlända tidigt för att hinna med en avslappnad frukost i loungen. Terminal 1, numera avsedd för non-Schengen-destinationer, har moderniserats men bär fortfarande spår av sin ursprungliga arkitektur. Morgonen var lugn, endast ett fåtal avgångar listades.

Två separata incheckningsdiskar fanns för Aerosvit: en för economy och en för business class. När jag anlände var det ingen kö, och jag blev snabbt expedierad av en vänlig agent från Czech Airlines, som hanterar markservicen. En representant från Aerosvit övervakade processen och agerade kontaktperson på plats.

Passagerarprofilen var varierad, med många som skulle vidare till destinationer inom det forna Sovjetunionen. Personalen visade prov på goda språkkunskaper, och jag blev snabbt incheckad med endast handbagage. Som business class-resenär fick jag en röd prioritetsetikett på boardingkortet, vilket gav tillgång till fast track genom passkontrollen och säkerhetskontrollen.

Frågan om loungeaccess besvarades först efter konsultation med supervisor – Czech Airlines Chrystal Lounge var det självklara valet för business class-gäster. Fast track-tjänsten besparade mig några dyrbara minuter, även om köerna denna morgon var korta. Säkerhetskontrollen utfördes vid gaten.

Båda loungerna på Prag Ruzyne återfinns en trappa upp från transithallen, lättillgängliga via rulltrappa. Denna morgon valde jag att besöka Czech Airlines Chrystal Lounge, belägen mitt emot Harmony Lounge. Vid entrén blev boardingkortet vänligt inskannat och jag välkomnades in i en harmonisk miljö.

Loungen är uppdelad i två sektioner, förbundna via en mindre korridor som också fungerar som bufféområde. Direkt innanför finns sittgrupper med runda bord och TV-skärmar, medan den inre loungen erbjuder panoramafönster mot plattan, generösa soffor och fåtöljer i klassisk röd textil.

Frukostutbudet var tillfredsställande: rejäla färdiga smörgåsar, yoghurt, ost och kex i kylen samt muffins och bakverk på buffébordet. Påläggen var något begränsade men det gick att komponera en stadig måltid. Dryckesutbudet inkluderade öl, vin, sprit, juicer, läsk, kaffe och te. Själv nöjde jag mig med kaffe och apelsinjuice denna tidiga morgon.

Loungen var nästan tom – endast fem gäster fanns på plats, vilket skapade en exklusiv och avslappnad atmosfär. Fritt wifi erbjöds, och ett brett urval av tidningar samt magasin fanns att tillgå. Flygbolagsmagasin och reklamblad bidrog till den internationella känslan – jag fastnade särskilt för Korean Airs magasin, som bjöd på inspirerande läsning.

Efter cirka 30 minuter i loungen var det dags att förflytta sig till gaten. Avgången till Kiev gick från gate A4, intill British Airways. I Terminal 1 sker säkerhetskontrollen direkt vid gaten, och fast track-linjerna gör processen smidig för prioriterade passagerare.

Boarding genomfördes utan särskild prioritetsordning, utan istället med ett gemensamt utrop. Markpersonalen höll en personlig ton och hälsade varje passagerare på deras eget språk, vilket skapade ett trevligt första intryck.

Vid ombordstigning välkomnades jag av två unga flygvärdinnor och fann min plats på 01A. Kabinen i business class hade tre rader i 3-3-konfiguration, men mittensätet var blockerad för extra komfort. Beläggningen var relativt hög och boarding tog därmed lite tid. När passagerarna var på plats blev vi erbjudna förfriskningar samt tidningar – utbudet var mestadels ukrainskt, men det fanns även engelskspråkiga alternativ för den uppmärksamme.

Totalt var vi fyra i business class. Efter en kort diskussion blev jag erbjuden att byta till 02A för att få bättre benutrymme och ett fristående bord, vilket uppskattades.

Avgång: 08:55
Ankomst: 11:55
Flygplan: Boeing 737-300
Klass: Business Class
Sittplats: 02A

Pushback skedde exakt enligt tidtabell och säkerhetsgenomgången hölls både på engelska och ukrainska. En av de tjeckiska flygvärdinnorna gav dessutom information på tjeckiska. Vid start bjöd Prag på strålande väder utanför fönstret.

Två dedikerade kabinbesättningsmedlemmar tog hand om business class, vilket gav en känsla av personlig och exklusiv service. Personalen var ung, energisk och mycket professionell, med utmärkt språkkunskap och hög närvaro i kabinen. Servicenivån låg helt klart på en nivå som konkurrerar med de främsta europeiska flygbolagen.

Efter avgång serverades varma handdukar, följt av en presentation av dagens meny. Dryckesbeställningarna antecknades omsorgsfullt och hanterades diskret. Trots tidig avgång erbjöds lunch istället för frukost – ett ovanligt men välkommet inslag för den som uppskattar en mer gedigen måltid på kortare flygningar.

Valet stod mellan kyckling eller fisk som huvudrätt; jag valde kycklingrätten. Utbudet av drycker var generöst, men jag höll mig till apelsinjuice och kaffe för att starta dagen. Bordet dukades elegant med vit linneduk och drycken serverades i glas med Aerosvits logotyp ingraverad.

Snart därefter levererades måltidsbrickan, imponerande väl tilltagen för en flygning under två timmar. Förrätten bestod av en välsmakande sallad samt en tallrik med kryddig korv och en ukrainsk specialitet mellan skinka och paté. Till detta serverades varmt bröd och drycken fylldes på regelbundet.

Huvudrätten – pasta med kyckling – var god, även om den inte stack ut gastronomiskt. Dessertalternativet var morotskaka, serverad tillsammans med kaffe och en pralin. Servicen var uppmärksam och personlig; flygvärdinnorna såg till att alla passagerare fick individuellt bemötande, och serveringsvagnarna hölls diskret borta från kabinen. Antalet passagerare i business class gjorde att servicen blev närmast privat, och hela måltiden lämnade ett mycket positivt intryck.

Kabinkonfigurationen på Boeing 737-500 var ovanlig – första raden hade stolar av äldre modell, troligen från ryskt ursprung, medan rad två och tre bjöd på bredare, modernare säten med nedfällbart bord vid mittplatsen. Dessa senare stolar var klart bekvämare och gav bättre stöd under flygningen.

För den som prioriterar benutrymme rekommenderas plats på första raden, särskilt på högersidan av gången. Något att tänka på är dock att säkerhetsbroschyren kan vara svåråtkomlig från dessa platser – lång räckvidd underlättar.

Resten av flygningen ägnade jag åt bokläsning och musiklyssning. Trots att komforten inte kan jämföras med långdistansbusiness, var sittkomforten och benutrymmet utmärkta för en europeisk sträcka.

Vi landade i ett gråmulet Kiev, fem minuter före tidtabell. Inflygningen bjöd på utsikt över ett flertal klassiska ryska flygplan som stod parkerade längs taxibanan. Aerosvits långdistansflotta, bestående av Boeing 767, syntes också tydligt på plattan.

Eftersom Borispol endast har två jetbryggor blev det transfer med buss från flygplanet till terminalen – en standardprocedur här. Vid landning meddelades att Aerosvit ingår i "Ukrainian Aviation Group" tillsammans med Dniproavia och Donbassaero – en lokal allians som stärker företagets position på den ukrainska marknaden.

Att byta flyg i Kiev är relativt enkelt men infrastrukturen är ålderstigen. Efter bussresan från flygplanet släpptes vi av vid ankomsthallen. Passkontrollen låg direkt till höger och transferpassagerare hänvisades via en enkel trappa till en transferlounge en våning upp. Här fanns sittgrupper och en disk för de som behövde nytt boardingkort.

Säkerhetskontrollen för transferpassagerare var välfungerande, även om personalens engelska var begränsad. Efter sedvanlig stämpling på boardingkortet passerade jag vidare till den internationella transithallen, som nås via en snackbar och trappa ned. Borispol är en flygplats som till stora delar är anpassad för en mindre passagerarvolym än den hanterar idag, och det märks på trängseln och de begränsade faciliteterna.

Jämförelser kan göras med andra postsovjetiska flygplatser som Moskvas Sheremetyevo före moderniseringen – små terminaler, få gater och brist på moderna bekvämligheter. Terminal B är kompakt och rymmer både inrikes- och utrikestrafik, vilket ytterligare begränsar utrymmet. En ny terminal, Terminal D, är under fortsatt utveckling och förväntas förbättra kapaciteten när den står färdig.

Som business class-passagerare förväntade jag mig loungeaccess på Aerosvits hemmabas. Skyltningen var dock bristfällig och personalen visade sig vara dåligt informerad om loungepolicyn. Efter flera försök, både vid loungereceptionen och informationsdisken, stod det klart att loungeåtkomst inte var självklar för Aerosvits gäster utan särskild inbjudan.

Min jakt på svar ledde till flera möten med personal som tyvärr saknade både kunskap och servicevilja. Det är möjligt att loungeaccess kräver särskild voucher eller att man måste kontakta transferdisken innan säkerhetskontrollen, men någon tydlig information gick inte att få.

Då väntetiden på flygplatsen ändå var begränsad passade jag istället på att utforska taxfreebutiken, där priserna på vissa produkter – exempelvis Absolut Päron – var anmärkningsvärt låga jämfört med svenska Systembolaget. Med shoppingen avklarad återstod att njuta av flygplansvyn från transithallens panoramafönster.

Eftermiddagen var intensiv med många transferpassagerare från Asien som skulle vidare till Europa, medan andra förberedde sig för långdistansflyg till destinationer som Delhi, Dubai och Bangkok.

Boarding enligt boardingkortet skulle börja 13:00 men startade i realiteten 13:15 vid gate B3. Utan tillgång till de två jetbryggorna gick vi ombord via trappa och buss till flygplanet. Ytan framför terminalen var begränsad och personalen såg till att rätt passagerare gick till rätt buss – viktigt med tanke på mängden avgångar.

Det blev viss väntan på sena transferpassagerare och vi avgick först 13:40. Passagerarsammansättningen var mångfacetterad: thailändska och indiska resenärer, svenskar i traditionella kläder, backpackers och resenärer från hela CIS-regionen – ett verkligt tvärsnitt av internationella resenärer.

Flygningen till Stockholm opererades av Dniproavia med en Embraer ERJ-145, ett mindre jetplan med begränsat handbagageutrymme. Detta innebar att större väskor fick lämnas vid planet, vilket förlängde boardingprocessen. Vissa avgångar trafikeras fortfarande av Boeing 737 med Aerosvits egen besättning, men på denna flight var det Dniproavia som stod för servicen.

Avgång: 13:40
Ankomst: 15:05
Flygplan: Embraer ERJ-145
Klass: Business Class
Sittplats: 01A

Efter att alla hade tagit plats hälsade pursern Maxim oss välkomna och informerade om en flygtid på drygt två timmar till Arlanda. Säkerhetsgenomgången hölls på både ukrainska och engelska, och vi lyfte 30 minuter efter utsatt tid från bana 18R.

Strax efter start kom Maxim och tog beställningar på mat och dryck. Även på denna flight erbjöds två huvudrätter – biff eller fisk. Dryckesutbudet var omfattande: öl, vin, champagne, sprit och alkoholfria alternativ. Jag valde biff och ett glas champagne, som serverades direkt ur en magnumflaska – ett inslag som verkligen understryker premiumkänslan.

Förrätten bestod av gravad lax med dill och sallad, medan huvudrätten var en mustig biffgryta med dillpotatis och grönsaker. Till detta serverades sallad, bröd och min valda dryck. Maten höll hög kvalitet och champagnen var av välrenommerad sort, även om det tog en stund att få påfyllning.

Desserten bestod av chokladmousse och en pralin, och efter måltiden erbjöds kaffe eller te. En notering: på ERJ-145 är borden infällda i armstödet och ligger lågt, vilket kan göra det obekvämt för längre resenärer – på rad två eller i en Boeing-maskin är komforten bättre. När jag efter maten bad om whisky fanns det inte, men cognac serverades istället, upplagd med socker och citron enligt ukrainsk tradition – en oväntad, men uppskattad touch.

Servicen på sträckan Kiev–Stockholm var genomgående av högsta klass. Kabinpersonalen, ledd av purser Maxim, levererade en personlig och elegant serviceupplevelse, med fokus på detaljer och gästernas individuella behov. Engelskan var utmärkt och kommunikationen smidig hela vägen.

Economy class bjöd på enklare servering med smörgås, kaffe och te, ingen alkohol. Flygplanet, en ERJ-145 med italienskt ursprung, avslöjade sitt arv genom skyltningen ombord. Nackdelen med denna maskin är endast en toalett längst bak, vilket kan skapa köer på fullsatta flighter.

Under flygningen låg molntäcket tätt men bjöd på en spektakulär solnedgång. Inflygningen mot Arlanda startade 15:10 och vi landade 15:25 på bana 01R, i kraftigt regn och 20 minuter efter tidtabell.

Vi parkerade längst ut på B-piren vid gate 19. Eftersom ingen brygga var tillgänglig fick passagerarna gå ut på plattan, vilket orsakade viss förvirring kring vägen till terminalen. Passkontrollen gick snabbt och effektivt, och redan 20 minuter efter landning kunde jag ta flygbussen vidare – ett bevis på Arlandas effektivitet för vana resenärer.

Aerosvit levererar en konkurrenskraftig business class-produkt i luften med exceptionell måltidsservice, två huvudrättsalternativ och generöst dryckesutbud direkt från storflaskor. Personalen är trevlig, professionell och språkkunnig, vilket skapar en känsla av trygghet och exklusivitet.

På marken har Borispol fortfarande förbättringspotential – terminalen är sliten och erbjuder begränsade faciliteter, och personalens serviceanda varierar. Loungesituationen är oklar och informationsnivån bristfällig, men flygbolagets ombordupplevelse väger upp många av bristerna på marken. Den som söker prisvärd business class mellan Östeuropa och Norden får dock en minnesvärd helhetsupplevelse.