AV Hachans
I denna reseberättelse får du följa med på en unik flygresa till Boston och dess charmiga omgivningar, med särskilt fokus på exklusiva upplevelser utanför stadskärnan. Större delen av min vistelse utforskar jag de eleganta förorterna runt Boston—perfekt för dig som vill upptäcka mer än de klassiska turiststråken. Rapporten kommer att uppdateras löpande, och du är välkommen att ställa frågor under resans gång! Min resa sträcker sig över drygt två veckor, så ni som är nyfikna på returfärden får hålla ut lite till.
Jag har tidigare bott i Boston och återvänder nästan varje år för att besöka vänner och njuta av stadens dynamiska atmosfär, samtidigt som jag passar på att arbeta på distans och njuta av sensommarsolen. Jag har testat flera flygrutter genom åren—via Keflavik, Frankfurt och New York—och väljer ofta det mest prisvärda alternativet. Därför blev jag extra glad när SAS lanserade sin direktlinje mellan Köpenhamn och Boston, vilket passar mig perfekt då jag har mitt hem både i Stockholm och Skåne. Denna gång blev det Stockholm-Köpenhamn-Boston, samt samma väg tillbaka.
Denna linje sticker ut i SAS utbud, då den flygs av Privatair med en specialutrustad Boeing 737, optimerad för långdistans med extra bränsletankar—en verklig teknisk bedrift för att möjliggöra direktflyg över Atlanten.
Jag valde som vanligt att boka SAS Go för att maximera reskassan på plats. Med EuroBonus Silver får jag ändå ta med extra bagage, vilket underlättar för shopping och längre vistelser. Jag prioriterar alltid upplevelser på destinationen framför dyra flygbiljetter.
Inför avresan checkade jag smidigt in online via SAS hemsida. Tack vare en påminnelse i mobilen lyckades jag knipa nödutgångsplatser på båda flighterna—ett måste för oss som är över 190 cm långa. Observera att digitalt boardingkort fortfarande inte är tillgängligt på vissa linjer, så utskrift på Arlanda var nödvändig.
På lördagsmorgonen skjutsades jag till Arlanda av min partner. Det regniga vädret gjorde avfärden extra lätt att motivera!
(Bild: Tycho Hedén i Uppsala är knappast lika spännande som att resa med flyg!)
Jag förväntade mig lugn på flygplatsen en tidig lördagsmorgon, men blev överraskad av trängseln vid Bagdrop. I Business Class-incheckningen var det däremot tomt, vilket gjorde processen både snabb och smidig. Fast Track genom säkerhetskontrollen fungerade utmärkt och snart befann jag mig i loungen för att njuta av en stärkande frukost. En skylt meddelade att delar av loungen var avstängd efter en mindre översvämning, men lyckligtvis gällde det endast guldloungen.
Något mättare gick jag vidare till gaten för första flyget mot Köpenhamn. Plats 10A bjöd på gott om benutrymme och en trivsam start på resan. Intill mig satt en SAS-anställd som använde mobiltelefonen under start och landning—vilket ledde till en anmälan till SAS, då säkerhetsrutiner alltid bör följas, särskilt av personalen.
(Bild: Frukost i Arlanda loungen—en stabil start på dagen)
(Bild: Flygplansbild för inspiration—inte min maskin, men alltid fascinerande)
(Bild: Benutrymmet på 10A imponerar!)
(Bild: Färskt kaffe—ett måste för varje resa!)
På Kastrup hade jag 1 timme och 40 minuter mellan flygningarna. Jag passade på att besöka loungen, där fräscha grönsaker och en kall läsk väntade innan det var dags att bege sig mot non-Schengenområdet. Numera finns effektiva passautomater för EU-medborgare över 18, vilket gör processen betydligt smidigare. Jag hade gott om tid innan ombordstigning.
(Bild: Viktigt att hålla gymmet från barnen—Go Team Valor!)
(Bild: Gate C30—långt bort men värt promenaden)
Vid gaten kontrollerades boardingkort och pass innan man släpptes in i avgångsområdet. Med tanke på att planet har begränsat antal platser var det lugnt i väntområdet. När mitt boardingkort scannades lät det ilsket—ett nytt säte hade tilldelats. Först växte frustrationen; tidigare har jag blivit flyttad till mindre bekväma platser. Men denna gång blev jag positivt överraskad—plats 2A, ett av de bästa fönsterplatserna i Business Class.
(Bild: Det finaste någon skrivit på mitt boardingkort, undantaget ett oväntat telefonnummer från en medpassagerare för länge sedan...)
Gateagenten bad om ursäkt men försäkrade att jag fått en bättre plats. Jag tackade, fylld av förväntan inför min första riktiga business class-upplevelse.
(Bild: Här skulle jag tillbringa hela resan. Jag misstänker att hemresan blir i SAS Go, men det får vi återkomma till...)
Prioritetsombordstigningen fungerade sömlöst. Vi tjugo passagerare i business class fick gå ombord först. Champagne—Henriot, ett exklusivt val—serverades direkt vid ombordstigning. Oavsett om du är vinkännare eller ej, sätter det tonen för resan. Menyn delades ut, och valet av rätter var både lockande och svårt.
(Bild: Otroligt benutrymme! Jag trodde att jag skulle kunna ta mig ut utan att störa min bänkgranne—men han sov med benen isär, så det var inte helt enkelt. Komforten var ändå hög.)
(Bild: Flera fönster ger fantastisk utsikt under hela resan!)
(Bild: Champagne är ett måste i business class! Min granne valde juice—hans förlust.)
Avgången skedde enligt tidtabell. Uppe i luften dukades borden med vita dukar, iPads delades ut för underhållning och varma nötter serverades tillsammans med valfri dryck. Drinkmenyn var bred, och jag fastnade för en variant med Ginger Ale. Tyvärr saknas bilder på hela menyn.
(Bild: Selleri i drinkar är fortfarande en gåta för mig—ingen favorit!)
De brusreducerande hörlurarna höll hög klass, och iPaden fungerade utmärkt, även om filmutbudet var begränsat till några äldre titlar och ett fåtal tv-serier. Här finns utrymme för förbättring, särskilt i jämförelse med andra premiumbolag som ofta erbjuder ett bredare sortiment av underhållning.
(Bild: SAS exklusiva iPad Curve—en kuriositet med sitt unika fodral!)
Måltiden inleddes med en elegant förrätt på rostbiff och sparris, ackompanjerad av en fräsch sallad och ett utmärkt vitt vin. Huvudrätten bestod av färsk pasta med svamp och parmesan, perfekt tillagad. Till dessert serverades en äppelkaka med kvarg, kaffe och ett sött dessertvin. Enligt menyn skulle det även ingå en ostbricka, men den uteblev—ett mindre minus i en annars genomgående positiv matupplevelse.
(Bild: Sparris—en delikatess, även på hög höjd. Särskilt god till förrätten.)
(Bild: Pasta med smakrik svamp och parmesan. Besticken för osten blev oanvända—osten saknades.)
(Bild: Äppelkaka och kvarg—en oväntat lyxig dessert. Riktigt kaffe i porslinsmugg lyfter upplevelsen ytterligare.)
Efter maten var det dags att försöka sova. Sätet kunde lutas relativt långt tillbaka, men det var inte helt plant och krävde viss möblering av tillhörigheter för att komma till rätta. Skorna och bagaget fick inte riktigt plats, och komforten var något begränsad för oss med breda axlar. Amenity-kitet var av standardmodell, men uppskattat som förstaresenär i business class. Underhållningssystemet gick inte att använda liggande, så det blev mest vilande på sidan för min del.
(Bild: Utsikten mot motorn på långflygning är alltid fascinerande—en ovanlig vinkel för den vane resenären.)
(Bild: IFEn var svår att använda liggande—ställde jag den mot grannen, men hann vakna innan turbulensen började...)
(Bild: Att sitta upp gav bättre överblick, även om kartan ibland visade "nästan i Europa" eller "nu i USA". Amenity-kitet och vattenflaska syns på bilden.)
Flygningen förlöpte utan bekymmer. Vid ett tillfälle tändes säkerhetsbälteslampan under turbulens, men det var snabbt över. Efter några timmar serverades ytterligare en måltid—lax med sås och fräscha tillbehör. Denna gång valde jag läsk, då jag ville vara alert vid ankomst och undvika problem i passkontrollen.
(Bild: Fräsch lax med tillbehör. Melon i salladen är inte min favorit, men chokladen från Anthon Berg vägde upp.)
Personalen samlade noggrant in alla tilldelade föremål innan landning—ett tecken på ordning och reda ombord.
Vi landade i Boston cirka 30 minuter före tidtabell, och immigrationen gick rekordfort—bara 20 minuter från flygplansdörr till ankomsthallen med bagage hämtat. En ovanligt smidig ankomst till USA!
(Bild: Boston väntar—men inte stadskärnan denna gång!)
Mitt mål var de sydöstra förorterna till Boston—områden utan direkt kollektivtrafik, men Logan Express till Braintree tog mig nära. Där hämtades jag av min värd.
(Bild: Bussen går sällan, men systemet där man betalar vid avstigning är smart.)
Förorterna Hingham, Cohasset och Scituate tillhör de mest välbärgade i regionen. Här gäller det att ha träningskläder eller hund med sig, annars kan polisen undra om man är ute på egna ärenden. Trots detta är områdena otroligt charmiga, med många högklassiga restauranger och butiker att upptäcka.
Jag återkommer med fler intryck från förortslivet längre fram. Nästa rapport kommer efter hemresan—då troligen från SAS Go. Med lite tur blir det även ett sidospår till New York, där jag tänker undersöka bussförbindelserna från Boston. Ställ gärna frågor under tiden om ni vill veta mer om business class, Boston eller exklusiva utflyktsmål i området.
