Jämförelse av två ”femstjärniga” flygbolag i business till och från LAX (via CDG och TPE...)

AV: Lukas S

Lufthansa tog sig nyligen in i den exklusiva klubben av flygbolag som belönats med 5-stjärnor av Skytrax – en utmärkelse som väckt frågor om objektiviteten bakom rankingen. Medan diskussionerna om trovärdigheten pågår, bestämde jag mig för att själv jämföra Lufthansas business class med EVA Airs Royal Laurel Class – ett flygbolag jag haft bestående positiva erfarenheter av (och som verkligen imponerade under min senaste jorden runt-resa).

Efter en hel del planering fick jag min partner att gå med på en rutt med extra krydda (betydligt mer avancerad än vår tidigare LA-resa med LOT och Austrian, och betydligt mer komplex än SAS direktflyg):

• ARN-CDG med SAS Plus och en kort Parisvistelse
• CDG-TPE-LAX i ett svep med EVA Air Royal Laurel, med två veckor i Los Angeles och favoritstaden Phoenix, AZ
• LAX-MUC-ARN med Lufthansas "femstjärniga" Business

Från början var tanken att flyga hem med Turkish Airlines (ett bolag jag uppskattar, särskilt nu när A330 med fullt liggande säten finns mellan ARN och IST), men efter en nylig Turkish-resa var det dags att prova nytt. Med facit i hand var det klokt – Istanbul drabbades av stormkaos under vår hemresa, så vi undvek långa förseningar.

En liten brasklapp: Denna resa var inte tänkt som en trip report från början, så bildmaterialet är begränsat. Jag missade bland annat att fotografera stolen i fullt nedfällt läge.

Jag lämnar SAS Plus-upplevelsen ARN-CDG därhän – det är bekant för de flesta här. Lunch i Pontusloungen (alltid vällagad, men trångt), följt av julfika i SAS Gold Lounge. Flyget på rad 1 var odramatiskt, men SAS Plus-maten i små plastlådor är fortsatt en besvikelse. Slimline-stolarna är inte heller några favoriter, men ett par praliner piggar alltid upp.

Låt oss nu fokusera på det väsentliga:

Det kan tyckas irrationellt att välja en rutt som innebär över 24 timmar i luften – först 12,5 timmar, sedan 11,5 timmar (plus fyra timmars transit) – för en destination som går att nå direkt på 11–12 timmar. Men tack vare tidszonerna landade vi i Los Angeles tidigt på morgonen, fullt utvilade efter en natts flygning, och kunde ta vara på hela dagen. Visst är det krävande med så många timmar i tryckkabiner och konstljus, men med en full-flat-säng är det betydligt behagligare.

Resan inleddes i Star Alliance-loungen på CDG, där vi njöt av belgiska våfflor. Loungen är funktionell snarare än spektakulär, men den öppna terrassen är ett stort plus för den som vill ha frisk luft.

Tack vare Parismyndigheternas effektiva fast track stod vi knappt i kö vid säkerhets- eller passkontroller. Boarding påbörjades, och vi var först ombord, vilket gav möjlighet att ta några bilder av kabinen. EVA Airs konstverk framtill i businesskabinen ger en exklusiv känsla.

Stolsmodellen – reverse herringbone – är numera standard på många bolag, men EVA:s version är ovanligt generös. Jämfört med exempelvis Vantage XL (hos SAS och nu även EVA:s Dreamliners) erbjuder dessa säten mer utrymme, generösa förvaringsfack och bredare fotutrymme, även för längre resenärer. Alla platser håller samma höga standard, till skillnad från vissa konkurrenters ojämna konfigurationer. Skärmen är dessutom lätt att justera undan, vilket är praktiskt för den som vill sträcka ut sig.

Boeing 777:an är en favorit bland många resenärer – och det med rätta. Kabinen är ljus, luftig och har rymliga bagagehyllor. De äldre 777-planen används på CDG–TPE, medan den nyare versionen flyger TPE–LAX. Skillnaden är marginell för business class-resenärer: färgschemat är något annorlunda och fjärrkontrollen är modernare på de nya planen, men komforten är likvärdig. De äldre planen har dessutom tre business-toaletter mot två på de nya.

Vid ombordstigning delades exklusiv pyjamas, mjuka tofflor och en uppdaterad necessär ut – ett tecken på EVA Airs satsning på premiumupplevelser. En valfri välkomstdrink serverades, och detta blev den första av elva varma handdukar under resan.

Maten ombord är ett kapitel för sig. EVA erbjuder, liksom Singapore Airlines, möjligheten att förbeställa rätter från en omfattande meny. Jag valde lamm med saffranspasta (en av femton rätter), men även den ordinarie menyn håller toppklass – på nivå med first class hos många andra bolag. På väg till LAX bjöds det till och med på en förrätt med kaviar.

På de flesta långlinjer serveras KRUG-champagne. På denna resa bjöds årgång 2004, på nästa flight 2006.

Personalen frågade diskret om vi ville äta direkt eller senare. Flera passagerare valde att sova först och fick då turndown service med ordentlig madrass, täcke och två stora kuddar. Eftersom det var lunchtid valde vi att börja med maten, och varje rätt serverades med precision och känsla för detaljer.

Kvaliteten på både mat och dryck var exceptionell. Köttet var perfekt tillagat – ett ovanligt inslag på höghöjdsflyg. EVA serverar även märkesprodukter som lyxsmör och FIJI-vatten, vilket ytterligare förstärker den exklusiva känslan. Servicen var personlig och uppmärksam: glasen fylldes ständigt på, och varje rätt serverades i perfekt tempo. En nivå som få europeiska bolag matchar idag.

Under flygningen höll jag mig vaken och passade på att utforska underhållningssystemet. Filmutbudet är inte lika omfattande som hos Turkish, Qatar, Emirates eller United, men är ändå bättre än SAS. Snacksmenyn erbjöd bland annat fräscha smörgåsar.

Kabintaket är försett med en stjärnhimmel på kvällsflygningar – en detalj som förhöjer atmosfären.

Inför frukosten serverades en cappuccino av baristakvalitet, följt av bricka med färsk frukt, yoghurt och olika bakverk. Det erbjöds flera sorters mjölk och flingor – en detalj som visar hur EVA Air tar hänsyn till individuella önskemål.

Innan landning i Taipei, som nu var i morgonljus, hanterade EVA:s besättning de starka vindarna galant. Vi passerade snabbt säkerhetskontrollen och tog oss till Infinity-loungen för en välbehövlig dusch. Duschutrymmena var utrustade med lyxiga produkter och komfortabla tofflor – små men viktiga detaljer för långresenärer.

Loungen var välfylld under morgonrusningen, så vi besökte även Plaza Premium och Singapore Airlines-loungen. Den sistnämnda var lugn och hade panoramautsikt över flygplatsen – precis vad som behövdes för att ladda om.

Vid boarding av nästa flight väntade en fönsterplats på en ny 777:a. Skillnaden mot den äldre modellen var främst en större fjärrkontroll och en något bredare skärm.

På denna sträcka valde vi att sova direkt. Personalen bäddade snabbt i ordning med madrass och kuddar. Jag avstod från mat och fokuserade på vila, men personalen var ändå uppmärksam och frågade om jag önskade något. Här delas även ut en Rimowa-neccessär i senaste färgvariant.

Även denna flight var felfri: rymlig stol, välutrustade badrum och förstklassig service. På båda sträckorna tilltalade besättningen oss vid namn och var alltid tillgängliga. Temperaturen i kabinen var behagligt sval, vilket uppskattas under långa flygningar. Vi landade i Los Angeles utvilade och redo för nya äventyr.

Det är svårt att förstå att denna kabin och service erbjuds till samma prisnivå som SAS Business eller SWISS. EVA Air levererar en business class-upplevelse som är i särklass.

Vanligtvis fokuserar jag på själva flygupplevelsen, men jag vill ändå lyfta några ord om Phoenix – min personliga favoritstad i USA. Efter att ha rest i samtliga delstater och otaliga städer, återvänder jag gång på gång till just Phoenix.

Reaktionen är ofta förvåning: "Varför Phoenix?" Men staden har en unik charm och erbjuder både natur och storstadsliv. Här är några av anledningarna till att jag alltid vill tillbaka:

• Magnifika ökenlandskap med saguaro-kaktusar, vilda hästar och kolibrier
• Storslagna berg och glittrande sjöar
• Välskötta parker och offentliga ytor
• Rikt utbud av hotell, restauranger, shopping och aktiviteter – inte konstigt med över 5 miljoner invånare i storstadsområdet
• Enkel logistik, särskilt med bil
• Kostnadsläget är förvånansvärt förmånligt
• Genuint vänliga invånare
• Få europeiska turister, vilket ger en mer autentisk känsla
• Soligt och varmt nästan året om – och även under de varmaste månaderna är klimatet torrt och behagligt
• Närheten till vackra resmål som Sedona och Kalifornien

Städer som Utahs nationalparker är otroligt vackra, men känns mer som museer – Phoenix är en levande stad där man kan tillbringa längre tid och verkligen leva sig in i vardagen.

Bjuder på några bilder från natursköna upplevelser inom 20 minuter från vårt hotell:

Så till Lufthansas business class på rutten Los Angeles till Stockholm via München. Lufthansa har omfattande trafik till och från LAX, men rutten till München är särskilt attraktiv då den avgår på eftermiddagen och möjliggör smidiga byten utan omvägen via Frankfurt.

Efter återlämning av hyrbil och smidig incheckning besökte vi PF Chang’s – nu med på Priority Pass-listan i USA – och fick 60 USD att spendera på en asiatisk lunch och en utsökt dessert. Även om Star Alliance-loungen på LAX håller hög klass, föredrar jag ibland restaurangmiljö och bordsservering före buffé.

Efter måltiden tog vi rulltrappan upp till loungen, där vi njöt av snacks och dryck på terrassen med utsikt över flygplatsen. Star Alliance-loungen i LAX är fortfarande en av de bättre i Nordamerika, med fräscha faciliteter och utmärkt service.

Boardingen skedde via Lufthansas automatiserade system; en enkel och effektiv process där ansiktsigenkänning vid gaten öppnar slussen efter matchning med TSA:s register.

Ombord möttes vi av Lufthansas klassiska business class-stolar. Vi satt längst fram, vilket gav lite extra benutrymme. Jämfört med EVA Air är Lufthansas stolar smalare och betraktas idag som föråldrade inom branschen. För oss fungerade det ändå bra, och stolen är enligt min mening bättre än Vantage-stolarna hos Swiss och Austrian. Luftkudden i stolen fungerade, vilket inte är en självklarhet ombord på många flygbolag. Den elektriskt förlängningsbara dynan är ett plus för längre resenärer.

Välkomstdryck serverades från bricka, dock utan valmöjlighet. Säkerhetsvideon lyfte fram A340-600:s unika planlösning – ekonomiklassens toaletter är placerade en våning ner, vilket är ett ovanligt inslag.

På plats väntade en enkel tygnecessär med basala produkter och L’Occitane-kräm. Tofflor saknades, och pyjamas erbjuds endast på nattflyg över 11 timmar – dock inte på denna flight trots avgång kl 18:30 och ankomst nästa dag. Däremot är Lufthansas madrass bekvämt tjock och täcke samt kudde håller hög standard, även om det inte når United Polaris-nivå.

En positiv detalj var de högkvalitativa pappershanddukarna och den välutrustade toaletten, inklusive munskölj – uppskattat under långflyg.

Jag missade att fotografera menyn, men maten lämnade mycket övrigt att önska. Förrätten var acceptabel, men huvudrätten – kött – var seg och oätlig. Efterrätten bestod av en liten fruktportion. Servicen var korrekt och diskret, och när maten var undanplockad bäddade jag ner mig och sov – utan att bli väckt för frukost, vilket personalen inte ens frågade om.

Trots trångt säte sov både jag och min partner oväntat gott – ett bevis på att Lufthansas nya madrass och sängkläder gör skillnad för sömnkvaliteten. För oss är nattflyg till för vila, och i detta avseende levererade Lufthansa.

Vid ankomst till München hann vi med ett snabbt besök i Senator-loungen innan vidare resa till Stockholm. Sista sträckan, MUC–ARN, gick i en A320 med spärrat mittsäte på rad 1. Lufthansas intraeuropeiska business class är inget att skriva hem om, men första raden erbjuder ändå bra benutrymme och ett större bord.

Sammanfattningsvis: Lufthansa levererar en stabil business class-produkt, och jag sov faktiskt riktigt bra. Men att jämföra den med EVA Airs nivå är orimligt. EVA erbjuder mat och dryck i first class-klass, lyxiga amenity kits, pyjamas och direkt tillgång till mittgången från varje säte – Lufthansa har kvar sin äldre 2-2-2-konfiguration och enklare service. EVA:s personal är proaktiv och personlig, medan Lufthansa är korrekt men anonym. Skillnaden är tydlig för den som söker det lilla extra.

Med det sagt – business class är alltid en upplevelse, särskilt när slutmålet är Phoenix!