Lufthansa Premium Economy till Atlanta

Hej till alla medlemmar på BusinessClass!

De flesta reserapporter på forumet fokuserar på First och Business Class, men det saknas ofta insikter om Lufthansa Premium Economy på långdistans. Eftersom jag nyligen reste denna produkt, vill jag dela med mig av min erfarenhet av denna klass och ge en aktuell bild av vad som erbjuds.

AV: Kimmen00

Min plan var att flyga till Atlanta med SAS Plus via Newark och vidare med United Economy, men en omfattande strejk ändrade mina planer. Som tur var hade min resebyrå redan säkrat en flexibel Premium Economy-biljett med Lufthansa. Direktflyget FRA-ATL var dock fullbokat, så rutten gick via Chicago. SAS-biljetten avbokades smidigt och båda alternativen var återbetalningsbara, men Lufthansa var cirka 5 000 kronor billigare (15 000 mot 20 000). Omläggningen innebar dock en försening på fem timmar till slutdestinationen.

Sällan har jag sett så tomt vid SAS incheckningsdiskar som denna dag. Köerna var obefintliga, men utanför SAS-området rådde det total oreda med improviserade köer och stressade passagerare, hanterade mitt emot Pressbyrån.

Öde incheckning

Den som checkade in mig verkade ovan, missade att sätta priority-tag på bagaget och glömde att lägga till mitt EuroBonus-nummer, vilket skulle påverka resan senare.

Efter en snabb säkerhetskontroll bar det av till Pontus in the Air för lite avkoppling.

Det var mitt första besök sedan loungen renoverats och jag tog mig tid att utforska även Centurion-delen. Atmosfären var elegant och modern. Servicen var rapp och professionell. Jag beställde husets lammkorv, som var utsökt – en perfekt start på resan. Ett par glas rosé förhöjde upplevelsen ytterligare. Loungen var behagligt fylld, främst av amerikanska resenärer och några par. Efter en stund var det dags att bege sig mot gaten.

Välkryddad lammkorv

Smågodis för resenärer

Premium Economy-biljett innebär Economy inom Europa, så det var bara att slå sig ner på plats 10D på en modern A320neo. Kabinen kändes ny och fräsch. Benutrymmet var standard för klassen, varken bättre eller sämre än konkurrenterna. Lufthansa bjuder dock på en smakrik smörgås och kaffe – mer generöst än vad SAS erbjuder på motsvarande sträckor. Kabinpersonalen var glad och hjälpsam, vilket gav ett positivt första intryck.

Efter en smidig passkontroll nådde jag Senatorloungen. Trots att mitt EBD-nummer saknades på biljetten löste personalen det snabbt. Dagens meny innehöll pumpasoppa, chicken nuggets med grön örtig sås, wokade nudlar och en vegetarisk röd curry. Dessutom serverades färska belgiska våfflor – en uppskattad detalj. Det fanns ett brett urval av snacks, godis, pretzels och bakverk. Även när loungen var välbesökt var de inre delarna lugna och rofyllda. Porsche-simulatorerna var lediga och bjöd på lite extra underhållning under väntan.

Belgiska våfflor – en loungefavorit

Dagens utbud

Vid bokningen gick det inte att välja säte på denna avgång, då Premium Economy var överbokad. Agenten försäkrade att det skulle lösa sig vid gaten, och det gjorde det – plats 23G i Premium Economy blev min. Flygplanet, en Boeing 747-8i, var fullsatt. Premium Economy-sektionen är placerad mitt i ekonomikabinen, med fem rader i 2-4-2-konfiguration. Jag satt på andra raden i mitten. Ingen tydlig avgränsning mot Economy, vilket är värt att känna till för den som söker extra lugn.

Sätet påminner mycket om SAS Plus när det gäller bredd och benutrymme, men erbjuder bättre förvaringsmöjligheter, inklusive hållare för vattenflaska och generös ficka vid armstödet. Stolen går att luta hela sju tum bakåt, vilket möjliggör en avslappnad position – men om personen framför fäller ner sin stol hamnar IFE-skärmen nära ansiktet. Platserna på rad 22, särskilt 22A, 22C, 22H och 22K, är optimala tack vare extra benutrymme vid nödutgången. Under stolen finns inga hinder, vilket ger gott om plats för fötterna. Ett utfällbart benstöd ökar komforten ytterligare.

Bekvämt säte med smart förvaring

Det medföljande amenity-kitet innehöll nödvändigheter som tandborste, sovmask, strumpor och öronproppar, förpackat i ett stilrent, runt fodral. På sätet låg hörlurar av enkel modell – betydligt bättre än SAS in-ear-varianter. Jag använde dock mina egna Bose-hörlurar för optimal ljudupplevelse.

Amenity kit i Premium Economy

Matbordet, som fälls ut ur armstödet, är helgjutet och stabilt – betydligt bättre än SAS delade bord som ofta känns instabilt. Bordet rymmer flera glas och är perfekt för längre måltider eller arbete under flygningen.

Jumbojeten 747 erbjuder generöst med utrymme och högt till tak, vilket ger en luftig och ljus känsla i kabinen. Även toaletterna i Economy var väl underhållna och fräscha.

Före start bjöds vi på en fräsch apelsinjuice med mynta. Efter lyft delades varma handdukar ut och drinkvagnen rullades fram – min val blev en klassisk Bloody Mary, serverad med små pretzels.

"Menyval"

En timme senare serverades huvudmåltiden. På menyn stod kyckling eller vegetarisk pasta, men kabinchefen informerade om att det istället blev strimlad biff med spätzle. Jag valde biffen, som smakade överraskande bra, och dryck serverades till maten. Personalen gick runt med vinflaskor för påfyllning – ett uppskattat inslag. Servicen var uppmärksam och effektiv, med flera serveringsrundor och personlig kontakt. SAS kan definitivt ta efter här.

Mör biff och spätzle

Efterrätten bestod av chokladpudding, följt av kaffe eller te och avec (Baileys, whisky, brandy m.m.).

Kvaliteten på maten var likvärdig med SAS Plus, men uppläggningen på porslin och serveringen i glas höjde helhetsintrycket. Servicen var betydligt snabbare och mer omtänksam än hos SAS, där man ofta får vänta länge på beställningar. Här kom kabinpersonalen inom en minut vid knapptryckning.

Den andra serveringen, cirka två timmar före landning, var betydligt enklare: kallskuren kalv och en brownie. Detta var dock en klar svaghet och kunde förbättras.

Andra serveringen – sparsam

Personalen på denna flight var professionell och vänlig, och levererade konsekvent hög servicenivå.

Varje säte var utrustat med en 12-tums HD-pekskärm, välplacerad och justerbar för bästa vinkel när sätet framför lutas bakåt. Integrerad USB-laddare finns tillgänglig. Underhållningsutbudet är omfattande – hundratals filmer och kompletta säsonger av populära serier, vilket är betydligt bättre än SAS begränsade urval. Skärmarna på främsta raden i Premium Economy är något mindre, cirka 9 tum, men i övrigt är upplevelsen likvärdig över hela kabinen.

Vi landade enligt tidtabell kl. 19:00 och immigration gick på under fem minuter. Avsaknaden av priority-tag på bagaget gjorde dock att jag fick vänta cirka 40 minuter innan min väska dök upp. Efter en ny incheckning av bagaget möttes jag av kaos i ankomsthallen. AirTrain-systemet var under renovering och hade ersatts av bussar mellan terminalerna, vilket skapade långa köer. Resan till Terminal 2 tog över en timme, men tack vare tomma säkerhetskontroller hann jag precis till gaten lagom till boarding.

Renoveringarna av transfertrafiken på O'Hare har pågått länge och påverkar fortfarande smidigheten för transitresenärer, så det kan vara klokt att planera med extra marginal.

Flygningen till Atlanta utfördes av United Express på en Embraer 175 med 2-2-konfiguration över cirka 20 rader. Kabinen var kompakt och med små bagagehyllor, vilket skapade trängsel när många resenärer hade stora handbagage. Under den två timmar långa flygningen serverades pretzels och läskedrycker. Vi landade vid midnatt på en nästan tom Hartsfield-Jackson, där endast några få flighter återstod för dagen. Bagagebandet var nästan tomt när min väska till slut dök upp som sista kolli – en lättnad efter lång resdag.

Trångt men effektivt

Med hyrbil hämtad var jag till slut på hotellet 01:20 lokal tid efter en 18 timmar lång resa.

Några dagar senare var det dags för hemresa. Efter att ha lämnat hyrbilen hos Hertz gick jag till incheckningen. Som Deltas hemmaborg är utbudet av Star Alliance-lounger på Atlanta begränsat till två: United Club i Terminal T och The Club at ATL i Concourse F. The Club används av Lufthansa, Turkish och är även tillgänglig via Priority Pass. För att nå loungen krävdes en 20–30 minuters promenad genom flygplatsens underjordiska gångar, men väl där väntade en välkomnande miljö.

Loungen ligger direkt ovanför säkerhetskontrollen via rulltrappan

Loungen är uppdelad i två sektioner: ett avgränsat premiumområde för Lufthansa och Turkish passagerare med egen buffé, samt en huvuddel för övriga gäster. Buffén i premiumdelen erbjuder typisk amerikansk loungemat – snacks, färska grönsaker och wraps. Utanför premiumområdet finns en bemannad bar med stort ölutbud, cocktails och olika viner. Den öppna delen har ytterligare en enklare buffé. Baren höll hög klass med professionella bartenders och kreativa drinkar. Loungen var välbesökt och det kunde vara svårt att hitta sittplats i rusningstid.

Buffé för premiumgäster

Utsikt över flygplatsen

Snacks och kaffe

Loungens övriga sektion

Baren

Drinkmenyn

Sammanfattningsvis är The Club at ATL ett utmärkt val för att koppla av, testa ett brett utbud av cocktails och ladda upp inför flyget. Matutbudet ersätter dock inte en komplett måltid, men fungerar bra som ett mättande mellanmål.

Den här gången kunde jag själv välja plats på lufthansa.com och valde 15C, gångsäte längst fram i Premium Economy – perfekt för nattflyg. Flygplanet, en Airbus A330-300, kändes nytt och välskött. Rad 15 har vägg mot Business Class, vilket ger både avskildhet och möjlighet att sträcka ut sig, men på 747:an är utrymmet ännu mer generöst. Sätet var identiskt med tidigare flygning, men skärmen var på dessa platser 9 tum istället för 12.

Främre raden i PE

Amenity-kitet denna gång kom från Cerruti 1881 och innehöll grundläggande hygienartiklar. Inget utöver det vanliga, men fullt tillräckligt.

Pre departure drink var mangojuice. Dryckesvagnen kom efter en timme, och ytterligare en timme senare serverades middag med tillhörande öl och vin. Vinpåfyllning erbjöds flera gånger, och avec serverades till kaffet (brandy istället för konjak). Min stolsgranne föredrog whiskey och fick till slut exklusiva miniflaskor från Business Class – ett bevis på flexibel och personlig service.

Mangojuice före start

Maten var av ekonomistandard och saknade det där lilla extra, men var ändå acceptabel. Servicen kändes mindre personlig än på utresan, men höll Lufthansas välkända standard.

Enkel måltid

Sätet kunde lutas betydligt bakåt, vilket gjorde det enkelt att hitta en bekväm sovställning. Jag somnade gott till film och vaknade först när frukosten redan passerat – ovanligt för mig!

Vid ankomst till Frankfurt var transfergången avstängd, så vi leddes direkt in i B-terminalen. Detta gav mig möjlighet att besöka Air Canada Maple Leaf Lounge för frukost. Loungen har högt renommé bland resenärer och levde upp till förväntningarna – äggröra, bacon, bönor, fil och flingor, kallskuret, färska munkar och ett generöst utbud av kaffe och bakverk. Loungen var lugn och bjöd på fin utsikt över flygplatsen. Efter en timmes avkoppling var det dags att promenera mot gate A via trappor, säkerhetskontroller och tunnlar.

Frukostbuffé i Maple Leaf Lounge

Donuts och bakverk

Kallskuret och fil

Lyxig frukost

Hemresan från Frankfurt till Arlanda var händelsefattig, men när vi landade märktes det att bagagelastarna jobbade effektivt – väskorna började dyka upp på bandet redan innan jag hann dit. Snabbast någonsin!

Efter att ha rest med både Lufthansa Premium Economy och SAS Plus kan jag konstatera att Lufthansa erbjuder en jämnare och mer tillfredsställande helhetsupplevelse. Sätet är likvärdigt men har bättre bord och skärm. Underhållningssystemet ombord på Lufthansa är betydligt mer omfattande. Servicen är snabb, personlig och inkluderar generös servering av snacks och drycker – något som SAS ofta brister i. Här får man alltid det man ber om, utan diskussion.

Nackdelen med Lufthansa är att man ofta måste mellanlanda i Frankfurt eller München, vilket kan innebära längre restid. SAS har fördelen av direktflyg till flera destinationer i USA, vilket passar många. Poängintjäningen är dock konkurrenskraftig – bokningsklass E hos Lufthansa ger 150% till EuroBonus, och ibland kan det till och med resultera i fler poäng än motsvarande SAS-resa (även med EBG-bonus).

En annan fördel med SAS Plus är möjligheten till uppgradering, särskilt för EBD-medlemmar, där chansen till uppgradering till Business Class är stor. Priset för Plusgrade från SAS Plus till Business är dessutom lägre än Lufthansas budsystem för uppgradering från Premium Economy till Business. På denna resa låg lägsta bud på 590 euro för PE till C, medan SAS låg på 2 500 SEK per sträcka.

SAS Friends & Family-erbjudanden för Plus-biljetter till USA/Asien ligger ofta runt 6 000 kronor t/r, vilket är ett riktigt fynd. Men denna Lufthansa Premium Economy Flex-biljett var ändå 5 000 kronor billigare än motsvarande SAS Plus.

Som dagflyg fungerar Premium Economy utmärkt – på nattflyg kan det vara svårt att få riktigt god sömn, men det gäller alla klasser utom Business med flatbed.

För resmål i USA där SAS inte har direktflyg och där Lufthansa erbjuder smidigare anslutningar, exempelvis Denver, Houston, Dallas eller San Diego, är Lufthansa Premium Economy ett förstklassigt alternativ. Efter denna jämförelse kan jag varmt rekommendera Lufthansa Premium Economy till alla som överväger att resa i denna klass. Tack för att ni följde min resa!