Medlemsrecension: Airbus A350 med Finnair Bangkok-Helsingfors

AV JonW

Här följer en detaljerad rapport från en långdistansflygning med Finnairs Airbus A350 i Business Class mellan Bangkok och Helsingfors.
Fokus ligger på de senaste innovationerna och kabinupplevelsen – mindre på detaljer som bagagehantering och mer på vad som verkligen särskiljer Finnair A350 från konkurrenterna.

Vid gaten möttes vi av en lång kö till Business Class, vilket understryker kabinens popularitet på denna rutt.
Personalen hanterade dock boarding effektivt och såg till att endast behöriga passagerare fick gå ombord i rätt ordning, något som kännetecknar Finnairs professionella service.

Kabinen var fullsatt, vilket är vanligt på de mest attraktiva avgångarna mellan Asien och Europa. En person placerad i främre galley antydde att flygningen var fullbokad – eller möjligen handlade det om en extra personalresurs.

Första intrycket av kabinen var diskret snarare än spektakulärt. Finnair har fortsatt med sin ljusa, nordiska färgpalett, nu med ännu mer vitt och grått. Även om detta skapar en känsla av rymd och renhet, känns det något omodernt jämfört med den branschtrend som idag lutar mot mörkare, mer ombonade och exklusiva interiörer.

Den öppna designen utan hyllor i mitten ger en luftig känsla, men den omtalade LED-belysningen kommer inte till sin rätt under dagflygningar – och användes knappt under denna resa.

Vid sätet väntade en prydligt organiserad mapp med meny, dryckeslista och förbeställningsformulär. Tyvärr passade mappen inte helt i sidofickan, vilket tyder på bristande dialog mellan Finnairs olika designavdelningar – en detalj som dock inte påverkar helhetsupplevelsen nämnvärt.

Sätet gav initialt ett något stelt intryck i upprätt läge, särskilt då sittdynan kändes kortare än på Finnairs äldre Airbus 330/340. Men i lounge-läge blev komforten betydligt bättre.

Vissa saknar ett separat fotstöd, men under vår flygning fungerade de integrerade fotstegen i "sovytan" bra – även om passagerarens längd förstås spelar in.

Flera rapporter har nämnt att den nedre fotplattan lätt går sönder, vilket även gällde vårt exemplar. Belastningsgränsen är låg, och det är tydligt att en uppgradering av denna detalj borde prioriteras av Zodiac.

Sätet hade ett oväntat stort glapp i både längd- och tiltriktning, vilket särskilt märks vid start och landning. Detta påverkade komforten negativt.

Utrymmesmässigt är de nya stolarna ett steg tillbaka jämfört med de så kallade "tronsätena" i tidigare kabiner – särskilt när det gäller bredd och utrymme åt sidorna.

Bordet är knappt justerbart, vilket gör det svårt att hitta en optimal sittställning under måltider. Det krävs en del justeringar av stolen för att sitta bekvämt och större resenärer kan uppleva det som ännu mer begränsande.

Vänster armstöd är placerat något för högt, medan det lilla cocktailbordet vid mittgången är så lågt att det är opraktiskt för drycker och snacks. Detta leder till att serveringspersonalen måste sträcka sig ovanligt långt för att rensa bort glas och tallrikar.

Armstödet mot mittgången är för långt bort för att vara användbart och måste dessutom fällas ner vid start och landning – en säkerhetsdetalj som känns onödigt restriktiv.

Ett litet fack på utsidan av mittsätena visade sig vara ett fotsteg för kortare passagerare, vilket är en smart men oväntad detalj. 

Sovkomforten är likvärdig med Finnairs tidigare långdistansstolar: något hård, och en tunn madrass hade varit önskvärd för maximal vila.

Det saknas ett dedikerat skofack under sätet framför, till skillnad från liknande produkter hos andra flygbolag, vilket försvårar förvaring av skor och småsaker.

Sammanfattningsvis är det förvånande att en så pass ny stolslösning har flera ergonomiska svagheter. Finnair har valt att maximera antalet säten i kabinen, vilket tyvärr påverkar komforten negativt. Jämfört med andra flygbolags versioner av samma stolskoncept känns detta som ett steg tillbaka.

Toaletterna ombord är ljusa och moderna, med en mjuk matta på golvet som uppskattas av den som gärna går barfota. Dock syntes redan nu smuts i hörn och längs socklar, vilket drar ner helhetsintrycket.

Överraskande nog finns fortfarande en markerad askkopp i dörren, trots tydliga rökförbudsskyltar. Detta är förmodligen en försiktighetsåtgärd för att undvika att eventuella rökare använder papperskorgen.

Utbudet av toalettartiklar är begränsat, och den särskilda "damtoaletten" är endast markerad i intern kommunikation – ingen synlig skylt finns. Detta gör att många gäster sannolikt missar faciliteterna.

Den särskilda damtoaletten ligger vid dörr 2R, men saknar både fönster och helkroppsspegel – till skillnad från toaletterna vid dörr 1, där mer naturligt ljus och speglar finns. Det är en förbättringspunkt för framtida kabinuppgraderingar.

Internet ombord kan aktiveras först efter avgång, och under vår resa fungerade det endast periodvis – framför allt över indiskt luftrum var uppkopplingen blockerad, vilket fortfarande gäller för vissa regioner även 2025.

De individuella skärmarna och överliggande displayer är moderna, men tidszonsfunktionen är ännu inte helt automatiserad. Under flygningen visades brittisk tid istället för lokal eller destinationsanpassad tid.

Kameran på fenan ger en spektakulär överblick vid start och landning, men det var krångligt att växla mellan olika underhållningsfunktioner. Vissa funktioner, som paus och snabbspolning, är gömda och kräver att man trycker på specifika hörn av skärmen – ett användargränssnitt som inte känns helt intuitivt.

Flygschemafunktionen, som ska guida genom måltider, vila och underhållning, fungerade inte felfritt och hängde sig under flera timmar.

Spelutbudet är numera borttaget, vilket är synd för den som vill fördriva tiden på annat sätt än med film.

Luftkvaliteten i kabinen är märkbart förbättrad tack vare avancerad ventilation med flera luftintag och utblås längs golvet och undertaket. Luften känns frisk och naturlig, och eventuella dofter försvinner snabbt.

Ljudnivån är låg, men inte exceptionellt tyst jämfört med andra moderna flygplansmodeller. De större fönstren ger mer ljus, men placeringen av sätena gör att man inte alltid har optimal utsikt.

Finnair har valt manuell fönsterjalusi i sin A350 Business Class, medan flera konkurrenter använder elektroniska varianter – en detalj som känns föråldrad i övrigt modern kabin.

Uppkopplingen till internet kräver en separat registrering med både lösenord och specialtecken, vilket känns överdrivet för en kortare flygning och kan vara frustrerande för passagerare.

Internetuppkopplingen är tillräcklig för e-post och lättare surf, men långsam och med vissa avbrott. Förväntningarna på snabbt wifi ombord i premiumsegmentet är idag högre än vad som erbjuds här.

Gällande jetlag och komfort märktes en viss förbättring i återhämtning tack vare högre luftfuktighet och tryck, men effekten är individuell och påverkas av många faktorer utöver kabinmiljön.

Våra förväntningar på maten var måttliga, men både förrätt och huvudrätt – där kalkon och kyckling dominerade alternativen – höll högre klass än väntat. Dock var variationen begränsad, med få alternativ för den som önskar annat än fågel.

Det klassiska vitlöksbrödet har försvunnit från menyn sedan tidigare och även croissanter saknades. Istället erbjöds hårt bröd utan märkbar smak, vilket inte motsvarar den nivå man förväntar sig i denna reseklass.

Sirocco-teet finns endast som fruktte och beställningar på premiumdrycker glömdes ibland bort av kabinpersonalen. Detta kan delvis förklaras av att besättningen alternerar mellan Business och Economy, vilket gör det svårare att leverera en konsekvent hög servicenivå.

Den tidigare marknadsförda "self service baren" i galleyt vid dörr 2 saknades helt under denna flygning. Efterfrågade snacks och drycker fick istället beställas direkt från personalen, och utbudet var begränsat.

Mitt råd till resenärer i Finnair Business Class är att våga be om det lilla extra – personalen är vänlig och hjälpsam, men initiativ uppskattas och ibland krävs för att få en skräddarsydd upplevelse.

Finnairs A350 erbjuder en modern och tekniskt avancerad långdistansupplevelse, men kabinens komfort och vissa detaljer lämnar utrymme för förbättring, särskilt när det gäller stolsval och utrymmesplanering i Business Class.

Fyra år efter lanseringen finns det fortfarande mindre inkörningsproblem, men Finnair fortsätter att vara en pålitlig aktör på sträckan mellan Asien och Europa.

Valet mellan Finnairs klassiska tronsäten i Airbus 330/340 och den nya tekniken i A350 är svårt. För närvarande lutar jag åt att välja de äldre, mer generösa stolarna för bästa komfort på långflygningar.