Medlemsrecension: Eis Bitte! Lufthansa First till Tokyo

Av: TheTravelGuy

Hej alla resenärer!

För första gången tänkte jag dela med mig av mina exklusiva flygupplevelser i form av en resedagbok.

Efter ett år med intensiva arbetsåtaganden har jag nu återupptagit mina resor och vill dokumentera mina flygningar här, både för min egen skull och för att inspirera andra till smartare bokningar av premiumklasser.

Min ambition är att leverera ärliga recensioner som kan fungera som vägledning och inspiration för dig som söker det lilla extra i luften.

T-180... Snart redo för avfärd FRA-HND

Jag har precis anlänt till Frankfurt och plockar strategiskt upp min incheckade väska, som endast var incheckad mellan

ARN - FRA.
Under två års tid har jag drömt om att få uppleva LUFTHANSA FIRST, och nu är jag äntligen på plats i Tyskland.

Väskan dyker snabbt upp på bandet från dagens ARN-flyg, och jag skyndar mig iväg för att inte gå miste om en enda sekund av den stundande premiumupplevelsen.

Nu gäller det att hitta rätt väg.
Jag tar fram mobilen och använder kartan för att planera den smidigaste rutten till den legendariska

First Class Terminal.

Fingrarna flyger över skärmen i nervös förväntan när jag söker efter adressen.

7 minuter till terminalen – men jag tänker att jag klarar det på 3 om jag småspringer.
Väl ute möts jag av taxichaufförer som är lika påpassliga som på Stockholms central, men här råder en annan nivå av tysk artighet och professionalism som imponerar direkt.

Vid entrén till First Class Terminal tas jag emot av en ytterst professionell värdinna, som snabbt blir min dedikerade kontakt under hela vistelsen.

Trots min avslappnade klädsel – jeans, t-shirt och sandaler – möts jag av ett varmt leende och genuin omtanke redan vid hissen. Hon ber om mitt pass, noterar mitt namn och påbörjar incheckningen direkt – otroligt effektivt och personligt.

- Welcome, Mr. Travelguy!
- Hur många väskor vill du checka in idag?

På bara några meter har hon ordnat alla formaliteter, och vi småpratar om resan och mina planer i Tokyo. Hon ger mig en guidad tur genom loungen och föreslår att jag börjar med ett besök i restaurangen. Jag får dessutom hjälp att beställa en parfym från taxfree, som sedan levereras direkt till det privata badrummet jag bokat efter måltiden – allt utan att jag behöver lämna stolen.

Matupplevelsen i loungen är genomgående högklassig, men servitören denna gång känns något ointresserad och disträ, vilket drar ner intrycket något. Som tidigare restaurangarbetare märker jag snabbt att hans fokus ligger mer på köket än på gästerna. Men barpersonalen väger upp med passion för dryck och service: en Pinot Noir från Napa Valley serveras med stor entusiasm, och samtalet om vin leder till att hela flaskan lämnas vid mitt bord.

- Behöver du en till flaska, så ordnar vi det!

Efter maten väntar ett avkopplande bad med exklusiva ETRO-produkter, vilket ytterligare höjer känslan av femstjärnig service. Efter 30 minuter i spaavdelningen återvänder jag till loungen och välkomnas av bartendern, som ordnar en fönsterplats. Utsikten är visserligen mot personalingången, men gesten är uppskattad.

Med ett glas champagne och oliver framför mig följer ett samtal om börsen, Bitcoin och japansk whisky. Bartendern, med stor fingertoppskänsla, bjuder in till en privat romprovning med fem utvalda sorter – inklusive en exklusiv rom värd cirka 2 500 kr som inte ens finns på menyn. Han delar generöst med sig av sina kunskaper kring rom, vilket förhöjer helhetsupplevelsen.

Med choklad och dessert levererad av kollegan avrundas besöket i loungen, och snart informerar min värdinna att min bil står redo för transfer till flygplanet. Dagens avgång är fullbokad, så vi skyndar ner till planet där jag återfår mitt pass och möts av en diskret men korrekt chaufför.

Transfern till flygplanet sker i en elegant Mercedes, och under de två till fyra minuterna på plattan hinner jag njuta av både tysk ingenjörskonst och utsikten över flygplatsens liv och rörelse – en exklusiv start på resan.

Vid ankomsten till den ikoniska Boeing 747 som ska ta oss till Tokyo, möts jag av den karakteristiska doften av flygplansplatta och jetbränsle. Jag skämtar om den tyska flygflottan, vilket bjuder på ett skratt från chauffören.

Som sista passagerare ombord hälsas jag välkommen med mitt efternamn, och erbjuds omedelbart hjälp med jackan samt ett glas champagne och nötter – en klassisk gest i First Class. Trots att jag redan njutit av loungeutbudet tackar jag inte nej till ett glas Pommery, en champagne som enligt min mening överträffar både Krug och Dom Pérignon i denna prisklass.

Två välfyllda glas senare och med dagsfärska nyheter på skärmen är jag redo för start – känslan av exklusivitet och personlig service infinner sig direkt.

Strax efter att vi nått marschhöjd inleds den eleganta serveringen. Champagne och amuse-bouche inleder måltiden, men förrätten – en laxrulle med färskost – håller tyvärr inte First Class-standard. Den är så kall att det ilar i tänderna, vilket jag direkt påpekar för kabinpersonalen.

Min flygvärdinna beklagar och förklarar att eftersom kabinen är fullbelagd finns det inga extra portioner. Det är förståeligt, men något snopet i denna prisklass.

Därefter följer dock ett av resans absoluta höjdpunkter: kaviarserveringen. Lufthansa är kända för sin generösa och högkvalitativa kaviar, och här levererar de verkligen. Råvarorna är noggrant utvalda och tillbehören av högsta klass. Större förpackningar minimerar risken för dålig kaviar och möjliggör påfyllning för den som önskar. Som erfaren resenär uppskattar jag detta, då det inte är ovanligt med undermålig kaviar hos andra flygbolag.

Servicen ombord är avslappnad och personlig; min flygvärdinna är mån om att jag ska njuta av både dryck och mat under hela resan. Huvudrätterna är välbalanserade och håller genomgående hög klass. Både mat och dryck får toppbetyg, även om kabinens öppna layout innebär mindre privatliv jämfört med vissa asiatiska konkurrenter såsom Asiana, Thai och ANA.

Flygningen fortskrider i ett behagligt tempo över Sibirien, och jag tar tillfället i akt att utforska underhållningssystemet samtidigt som jag avnjuter rödvin och en extra ostbricka.

En flygvärdinna kommer förbi och undrar om det är dags att sova. Jag är inte riktigt redo, men efter lite resonemang bäddar hon ändå om stolen till en säng, så att jag kan vila när andan faller på.

Jag byter om till den bekväma pyjamasen från Lufthansa och inser att jag unnat mig premiumdrycker i över tolv timmar – en sann First Class-upplevelse. Vid återkomsten till min plats väntar ett glas vin, en kopp te och en personlig lapp: "Sov gott, vi väcker dig innan frukost." Servicen är omtänksam och diskret, och även om jag aldrig sover riktigt bra på flyg, känner jag mig både omhändertagen och utvilad när jag vaknar 1,5 timme senare.

Trots att First Class erbjuder marknadens bästa komfort har jag alltid svårt att sova på långflygningar – luften är torr och miljön annorlunda. Däremot sover jag förvånansvärt gott på kortare Europaflyg, trots enklare säten och begränsat benutrymme. Märkligt hur kroppen fungerar!

Landning mitt på dagen i Tokyo. Vid ankomst möts jag av markpersonal – en vänlig japansk kvinna – som guidar mig till bagageutlämningen och hjälper till med väskorna.

Eftersom Tokyo endast är en mellanlandning för mig, ser hon även till att mitt bagage checkas in till nästa destination och ger mig värdefulla tips om mat och sevärdheter i staden innan jag lämnar flygplatsen.

Jag får ett kvitto på bagagehanteringen och tackar för den personliga servicen. Med den där lilla nervositeten över att lämna ifrån sig väskorna på resande fot, sätter jag mig på tåget in mot Tokyo för att utforska stadens kulinariska scener och kultur innan nästa flyg.

Markservice = 10/10
Ombordservice = 7/10
Mat = 8/10
Dryck = 8/10

Totalpoäng = 33/40