Medlemsrecension: En förstklassig weekend i Mexico City med Lufthansa First Class

Av: Jonas C

Bakgrund och personliga erfarenheter

Mitt förhållande till Lufthansa sträcker sig tillbaka till barndomen, då flygbolaget var mitt självklara val för resor till Casablanca varje sommar och jul. Att resa som ensamresande barn på Lufthansa påminde på många sätt om dagens First Class-upplevelse: personlig assistans genom hela flygplatsen, prioriterad boarding och särskild uppmärksamhet från kabinpersonalen. Redan då blev jag bortskämd med små detaljer som fyllda colaglas och cockpitbesök – för mig var detta ren magi.

Transiteringen i Frankfurt var alltid smidig. Jag blev mött vid gaten och eskorterad direkt till nästa flyg eller till UM-loungen, en färgglad oas för unga resenärer med TV-spel, flygstol-lekar och generösa snacksbufféer.

Vid avgång blev jag diskret hämtad och transporterad ut till planet – ibland till och med till SAS-flyg, där en MD-80 väntade för sista sträckan mot Stockholm. Denna omsorg satte spår, och Lufthansa har sedan dess varit det flygbolag jag flugit näst mest med, strax efter SAS.

Med åren har Lufthansa förblivit en symbol för tysk precision och pålitlighet inom flygindustrin. Samtidigt har de blivit mer restriktiva mot poängjägare, vilket skapat en viss polarisering bland lojalitetsmedlemmar. Som passionerad resenär har jag därför de senaste åren valt andra alternativ när jag kunnat.

Det är en märklig känsla att en relation som en gång präglades av förväntan och glädje gradvis har förändrats. Men det hindrar mig inte från att fortfarande uppskatta Lufthansas professionalism och höga servicenivå – särskilt i First Class.

Trots att jag under senare år valt andra flygbolag, har fascinationen för Lufthansas First Class alltid funnits kvar. Redan i ung ålder drömde jag om de ikoniska blåvita fåtöljerna på 747:ans övre däck, med röda rosor och exklusiva pyjamaser i sammet – symboler för ultimat komfort.

Att resa First Class med Lufthansa har länge varit ett mål, men poäng och ekonomi har ofta satt käppar i hjulet. Lockelsen i att få uppleva den legendariska First Class Terminal, limousinetransfer och caviarservering har varit stark – och när möjligheten äntligen dök upp blev glädjen obeskrivlig.

Planeringen till den här resan tog fart i San Francisco, när @bnr föreslog att vi skulle göra denna drömresa tillsammans. Han bidrog med poäng och AMEX-voucher, jag stod för avgifterna – en uppgörelse båda var nöjda med.

Valet av destination styrdes av flera faktorer: lång flygtid, sen avgång för maximalt loungeutnyttjande, samt god tillgång på bonusplatser. Mexico City passade perfekt – den längsta rutten i Nordamerika-zonen (cirka 6000 miles, 12 timmar flygtid), sena avgångar och hög tillgänglighet på bonusplatser, särskilt när kabinen var halvtom. ExpertFlyer blev vårt verktyg för att identifiera lediga First Class-platser.

Bokningen genomfördes exakt 14 dagar före avresa, efter ett långt samtal med Tallinn och intensiv diskussion om bränsletillägg. SAS beräknar dessa per segment, vilket gjorde vår resa något dyrare än väntat, men fortfarande mycket prisvärd jämfört med en reguljär Business Class-biljett.

Vår slutgiltiga resplan var optimerad för att maximera First Class-upplevelsen och såg ut så här:

Se karta, distanser och flygtider på Great Circle Mapper

Att sova gott natten innan en stor resa är alltid en utmaning för mig. Redan vid fyratiden på morgonen vaknade jag, fylld av förväntan. Efter en snabb dusch promenerade jag till Västerås central och tog Swebus mot Arlanda – bekvämt och punktligt. Vid ankomst möttes jag snart av @bnr, som anlände stiligt i en Mercedes S-Class efter en försening med Arlanda Express.

Jag placerade mig vid First Class-disken för incheckning, och när @bnr anslöt blev vi snabbt och effektivt incheckade av en vänlig SAS-agent. Boardingkorten levererades i eleganta Lufthansa First Class-fodral. Säkerhetskontrollen gick snabbt, och vi slog oss ner i SAS Gold Lounge för en frukost bestående av müsli och espresso, medan @bnr sparade aptiten inför kommande måltider. Efter en timme i loungen var det dags att gå till gaten för dagens första flyg till Köpenhamn.

Första etappen till Köpenhamn var en typisk kortdistansflygning. Flygplansmodellen ändrades flera gånger innan avresa, vilket ledde till överbokning och fullsatt kabin. Boarding var rörig, men vi hittade snart våra platser 1A och 1C. Jag bytte till mittensätet för att ge en sen passagerare fönsterplatsen – uppskattat av honom.

Eftersom flighten avgick efter SAS frukostdeadline serverades endast en enklare macka – polarklämma med Västerbottensost och kaffe för min del. Trots den enkla serveringen var det ett passande tilltugg för denna korta resa. Jag avstod från en extra smörgås för att spara utrymme för mer exklusiva rätter senare under dagen.

Efter landning i Köpenhamn gick vi direkt till loungen, där vi av en slump träffade @bossefin. Han kände igen min väska från bilder i en liverapport, och det blev ett trevligt samtal innan hans avgång mot Berlin. Efter drygt en timme var det dags att bege sig mot gate B2 för vidare färd till Frankfurt.

Flygningen till Frankfurt blev något försenad på grund av sent inkommande plan. Boardingprocessen sköttes ändå relativt väl tack vare våra First Class-fodral, och vi vinkades diskret fram till gaten. Flygplanet hade bytts från Airbus A320 till Boeing 737-300 – en sällsynt syn i Lufthansas flotta numera. Trots åldern var kabinen fräschare än väntat, till och med i jämförelse med SAS nyare 737:or.

Vi lyfte med tio minuters försening, och serverades en lätt lunch bestående av laxtartar, rökt lammfilé, potatissallad och hummus. Portionerna var små men välkomponerade. Servicen upplevdes något stressad och opersonlig.

Vi anlände till Frankfurt enligt tidtabell, och till vår glädje parkerades planet på en apronposition – vilket innebar exklusiv limousinetransfer. En Mercedes S-Class väntade vid trappan och tog oss snabbt till terminalen. Detta markerade en perfekt start på vår First Class-upplevelse, och vi begav oss direkt mot den berömda First Class Terminal.

Limousinetransfern var bara början på en rad exklusiva upplevelser som väntade i Lufthansas First Class Terminal. Vi klev in via den diskreta bakdörren, där en hiss tog oss upp till receptionen. Här möttes vi av en personlig assistent som snabbt tog hand om våra boardingkort och eskorterade oss genom en privat och ytterst diskret säkerhetskontroll – den mest avslappnade jag någonsin upplevt.

Atmosfären i terminalen är exceptionellt lugn och intim. Den är mindre än många businesslounger, men tack vare den låga beläggningen känns det alltid luftigt och exklusivt. Sittplatserna är generöst tilltagna och många gäster kan njuta av egna soffgrupper eller vilstolar med utsikt.

Vi gick direkt till restaurangdelen för lunch. Buffén erbjuder ett rikt urval av förrätter, sallader, varmrätter och delikatesser – allt av högsta kvalitet. Á la carte-menyn kompletteras av säsongsrätter; under vårt besök var sparrisen stjärnan. Jag valde den klassiska kalvschnitzeln, medan @bnr satsade på sparris – båda rätterna var exceptionella.

Efter lunchen väntade tre timmar av total avkoppling. Vi provade olika champagner och @bnr utforskade whiskeybaren, känd för sitt breda sortiment. Jag testade även ett bad i de lyxiga badrummen – en upplevelse som verkligen satte guldkant på väntan inför nästa flyg.

Vi hade i förväg bett om sen boarding, och vår assistent hämtade oss punktligt en kvart före avgång. En Porsche Cayenne stod redo att köra oss ut till flygplanet – inte riktigt lika exklusivt som Mercedes S-Class, men ändå mycket bekvämt för den korta färden till gate A16.

Väl framme upptäckte vi att dagens flygning till München opererades av Lufthansas nya Airbus A320neo – en modern maskin med tysta, bränslesnåla motorer. Kabinen var fräsch och NEK-stolarna bekväma för en kortare flight. Ingen särskild eskort till flygplansdörren denna gång, men boarding gick smidigt.

Trots en flygtid på bara drygt 30 minuter serverades en aptitretande måltid: räkcocktail, kycklingspett, skinka med färskost och jordgubbspannacotta. Lufthansa visade verkligen sin serviceambition även på korta sträckor.

Flygningen var annars händelsefattig och vi anlände till München enligt tidtabell, men planet parkerade vid den äldre G/H-terminalen.

Direkt efter ankomst tog vi rulltrappan till tåget som snabbt förde oss ut till Münchens moderna satellitterminal – en nyhet som sedan öppningen 2016 har hyllats för sin design och smidiga transfer.

Till skillnad från vissa passagerare fick vi ta tåget, då limousine service mellan terminalerna inte erbjuds. Men processen gick snabbt och smidigt.

Loungen i K/L-terminalen är diskret placerad och nås via en hiss i slutet av en korridor. Väl inne möttes vi av engagerad personal som tog hand om våra pass och gav oss en personlig rundtur av faciliteterna. Här finns generöst med bekväma sittgrupper, vilstolar med utsikt, en uteterrass för varmare dagar samt en restaurangdel med à la carte och buffé.

Vi imponerades av loungens storlek, ljusinsläpp och avslappnade service. En Champagneprovning i baren blev en höjdpunkt, där vi fick testa Duval Leroy Fleur de Champagne Brut, Pommery Cuvée Louise 2002 och Veuve Devaux Rosé. Duval Leroy var min personliga favorit tack vare dess fruktighet.

Med två timmar kvar till avgång tog @bnr en dusch medan jag slappnade av med ett glas vatten. Innan avfärd bjöds vi in till whiskeyprovning, men jag höll mig till alkoholfritt. Tiden flög och snart var det dags att ta adjö av den vänliga personalen och gå mot gate L13.

Boardingen i München var mindre exklusiv än väntat – ingen eskort till planet för First Class-resenärer, vilket innebar att vi fick tränga oss ombord bland övriga 300 passagerare på en fullsatt Airbus A340-600. Dock gick processen smidigt tack vare våra röda First Class-fodral, och vi blev snabbt framvinkade till podiet.

Väl ombord välkomnades vi av en uppmärksam besättning och visades till våra platser 1A och 2A.

Första intrycket av kabinen var slående: de öppna ytorna tack vare avsaknaden av övre hatthyllor, de jordnära tonerna, och materialvalen – mocka, körsbärspaneler och mjukt nappaläder – skapade en känsla av exklusivitet och komfort. Stolarna erbjöd många inställningar och var bland de mest bekväma jag upplevt på långdistans.

Medan @bnr fotograferade kabinen och till och med fick ett snabbt besök i cockpit, serverades vi Champagne och macadamianötter – en perfekt start på flygningen.

Ankomsten till Mexico City var allt annat än smidig. Endast en jetbrygga användes, vilket innebar att vi hamnade bakom många Business Class-passagerare. Lufthansa erbjuder vanligtvis ankomstservice för First Class-resenärer på flera destinationer, men här blev vi endast mötta av en representant som förklarade att ingen fast track fanns. Vi fick själva ta oss genom den vanliga passkontrollen och fylla i ankomstformulär på plats, vilket var tidskrävande och frustrerande.

Transfer till hotellet, som bokats i förväg, blev också försenad. Efter lång väntan dök chauffören upp och vi kördes till Hilton Mexico City Reforma. Området nära flygplatsen är inte det mest välkomnande, särskilt tidigt på morgonen, men hotellet erbjöd trygghet och komfort.

Som Hilton Honors Diamond blev vi uppgraderade till ett rymligt Executive Room på 26:e våningen. Tidig incheckning gick att ordna mot en rimlig avgift och gav oss möjlighet till extra vila. Efter en välbehövlig tupplur utforskade vi staden, och på kvällen väntade middag på Quintonil – rankad som nummer 35 på San Pellegrinos lista över världens bästa restauranger. Avsmakningsmenyn var en gastronomisk höjdpunkt och prisvärd jämfört med motsvarande upplevelser i Europa.

Resten av vistelsen fylldes med sightseeing, färgsprakande marknader, soliga promenader och avslappning med svalkande drycker. Mexico City erbjuder en fascinerande blandning av historia, kultur och modern puls – en perfekt destination för den som söker något utöver det vanliga.

Efter en intensiv och minnesvärd helg i Mexikos huvudstad var det dags för hemresa. @bnr var ovanligt morgonpigg och lyckades till och med överraska mig efter duschen. För att undvika rusningstrafik lämnade vi hotellet tidigt och åt frukost i Executive Lounge. Som Diamond-gäst med Executive Room erbjöds vi inte tillgång till den stora buffén, vilket @bnr blev besviken över – men loungen var lugn och frukosten tillräcklig.

Efter utcheckning tog vi en Uber till flygplatsen och undvek de värsta trafikstockningarna. Lufthansa höll till i ett separat incheckningsområde, och denna gång fick vi utmärkt markservice: personlig assistent som eskorterade oss genom säkerhetskontrollen och vidare till loungen.

Lufthansa samarbetar med American Airlines Admirals Club för First Class-gäster i Mexico City, då loungen är lugnare än Uniteds på morgonen. Här fanns gott om sittplatser, en bemannad bar och ett oväntat bra matutbud för att vara en amerikansk lounge. Champagne fanns tillgänglig, men vi avstod då det var tidigt på dagen.

Efter två och en halv timme i loungen blev vi hämtade av vår assistent och transporterade med golfbil till gate G22 för boarding.

Lufthansas hantering av priority boarding i Mexico City var föredömlig: fyra separata köer för respektive kabinklass, samt särskild kö för familjer och seniorer. Vi eskorterades till First Class-kön och boardingkorten hanterades professionellt. Inga utrop gjordes, och First Class-passagerare fick gå ombord i lugn och ro före övriga resenärer.

Ombord hälsades vi välkomna av samma besättning som på utresan, och det var trevligt att återse Paul och Thomas i kabinen. Denna gång var First Class-kabinen halvfull, vilket gav en ännu mer privat känsla. Champagne och macadamianötter serverades, följt av exklusiva RIMOWA amenity kits.

Avgången skedde enligt tidtabell, men vi fick vänta en stund på grund av trafik på taxibanorna. Det gav oss tid att njuta av champagnen och utforska underhållningssystemet innan resan mot München tog sin början.