Det är inte ofta jag delar med mig av reserapporter här på forumet, men med flera spännande resor planerade framöver (nästa äventyr är en jorden-runt-resa med Thai, EVA Air med flera) vill jag nu lyfta fram min senaste business class-upplevelse.
Min senaste resa gick till Los Angeles för en bilsemester genom Kalifornien, vidare till min favoritdelstat Arizona och såklart Las Vegas. Tidigare har jag flugit denna sträcka med SAS business, men denna gång valde jag att uppleva två Star Alliance-bolag som var nya för mig på långdistans: LOT Polish Airlines och Austrian Airlines. Utresan gick via Warszawa med LOT och hemresan via Wien med Austrian.
LOT B787 & Nordica CRJ900: Stockholm till Los Angeles via Warszawa
Vår resa startade vid 10:30 på förmiddagen, vilket gav oss möjlighet att besöka både American Express-loungen och SAS Gold Lounge på ARN. Amex-loungen imponerade inte på mig, men frukosten höll hög kvalitet med färska bakverk, smörgåsar, färskpressad juice och bär-yoghurt – klart bättre än SAS. Trots fullsatt lokal fungerade loungen bra som en avkopplande start på resan.
Första flyget, opererat av Nordica för LOT, tog oss till Warszawa. Vi satt längst fram, en på varsin sida om mittgången (2-2-konfiguration med spärrat mittsäte ger 1-1-upplevelse). Denna korta flight överträffade förväntningarna. Både business och premium economy serverades en fördrink (juice eller vatten) och servicen var utmärkt med riktiga bestick och vita dukar. Maten var överraskande välsmakande och stolarna, trots åldern på planet, var komfortabla – mycket bättre än dagens slimline-modeller. Som lång resenär (194 cm) uppskattade jag generöst benutrymme på första raden. En extra bonus var Nordicas underhållande tidning som bjöd på insikter om estniska traditioner ombord. Jag reser gärna med LOT operated by Nordica igen!
Vid ankomst till Warszawa väntade en separat buss för business- och premiumresenärer, och vi var snabbt inne i loungen – endast tio minuter efter landning.
LOT:s lounge i Warszawa höll hög standard med ett välfyllt utbud av rätter, catering från Do&Co, och dessutom kostnadsfria skönhetsbehandlingar samt champagne – en exklusiv touch.
Timmarna flög förbi och efter en noggrann säkerhetskontroll blev det boarding till vår Dreamliner 787-8. LOT:s business class har en 2-2-2-lay-flat-konfiguration, samma stolstyp som exempelvis Turkish Airlines och Air India. Jag föredrar denna layout för dess rymd och luftighet. Några mindre tekniska problem noterades (trasigt nackstöd och avskiljare), men annars fungerade kabinen perfekt. Med endast tre rader business och 11 av 18 platser upptagna blev det nästan privat jet-känsla – särskilt när hela economy var fullbokad.
Benutrymmet var generöst:
Individuella luftventiler (en stor fördel!):
IFE-systemet var intuitivt och erbjöd ett brett utbud av filmer och serier:
Vid ombordstigning serverades juice, vatten eller champagne samt en liten aptitretare:
Bekvämlighetspaketet inkluderade en rejäl kudde, filt, bäddset och amenity kit. Necessären var enkel men funktionell – dock utan cerat, men med munskölj och nagelfil.
Menyn:
Förrätten anpassades för påsken och jag valde den traditionella fiskrätten, följt av en utsökt soppa och en köttvarmrätt. Min resesällskap valde den vegetariska specialkosten och blev mycket imponerad – enligt henne bästa flygmåltiden hittills!
Desserten, en len mousse, var exceptionell även om ingen riktigt visste exakt vad det var. Smaken var dock på topp.
Jag såg filmen Three Billboards Outside Ebbing, Missouri och provade även self-service-buffén. Den varma wrappen var smakrik men lite väl kryddstark för min smak.
Servicen ombord höll högsta klass. Personalen var vänlig, diskret och mycket uppmärksam. Exempelvis noterade en flygvärdinna när jag tog på mig en tröja och frågade direkt om kabinen var för kall. När jag fick min wrap erbjöds min resesällskap också en utan att behöva fråga.
Jag hade svårt att sova, men min resesällskap sov bekvämt större delen av flighten och tyckte sängen var bättre än SAS. För mig var komforten något sämre än Turkish, trots samma stolstyp, men för en nattflygning hade jag säkert sovit gott.
Jag valde att hoppa över den andra måltiden och nöjde mig med en fruktsallad inför landning, så fler bilder saknas tyvärr.
Resan genom sydvästra USA var som vanligt fantastisk – jag rekommenderar varmt Arizona för dess storslagna landskap och behagliga klimat. Att njuta av 35+ grader i april är verkligen en lyx.
Austrian B777 och Embraer 195: Hemresa från Los Angeles via Wien
Efter att hyrbilen återlämnats väntade den noggrannaste säkerhetskontroll jag upplevt i USA. Trots prioriterad kö tog processen nästan 45 minuter, där varje föremål i handbagaget granskades minutiöst.
Vi tillbringade tiden före avgång i den exklusiva Star Alliance-loungen på LAX, som erbjuder en av branschens bästa terrasser med utsikt över flygplatsen. Att koppla av utomhus med kvalitativa snacks och drycker satte guldkant på väntan.
Boardingen skedde via bussgate, vilket betydde att ”priority boarding” endast gav oss förtur till en trång buss – ingen separat transport för business class här.
Ombord på Austrian B777 märktes direkt att kabinen fått en lättare uppfräschning, vilket bidrog till en ljus och trivsam atmosfär trots många säten. Vantage-stolen upplevdes dock som mindre ergonomisk, särskilt i upprätt läge. Första stolen jag fick hade problem med luftdynan och blev snabbt hård, men tack vare en vänlig medpassagerare kunde jag byta till en bättre – om än fortfarande inte perfekt – plats. Den tryckluftsbaserade sitsen, som även återfinns hos Lufthansa och Swiss, är fortfarande ett frågetecken för mig. Austrian använder samma underhållningssystem som SAS, och även om utbudet är bra är systemet ibland instabilt och oförutsägbart.
Personalen ombord var hjälpsam men saknade detaljerad kunskap om stolens funktioner. När jag bad om hjälp att sänka armstödet fick jag beskedet att det inte gick – vilket jag senare själv löste genom att experimentera med stolskontrollen. Det är förvånande att kabinchefen inte kände till denna funktion, särskilt eftersom instruktionen står tydligt vid varje säte. Även återställning av luftdynan var okänd för besättningen, något jag lärt mig tack vare erfarenheter från andra Star Alliance-bolag.
Ombordserveringen, signerad Do&Co, levererade som väntat hög nivå på maten. Tyvärr var kocken inte särskilt synlig, och vid boarding erbjöds endast apelsinjuice eller vatten – ingen champagne eller drinkar.
Menyn:
Jag valde att hoppa över frukosten för att prioritera sömn, men huvudmåltiden var vackert presenterad. Dock upptäckte jag ett hårstrå i min varmrätt och när jag påtalade det för personalen fick jag ingen ursäkt, vilket drog ner intrycket av servicen.
Sist men inte minst:
Stolen var svår att sova i, även med sömnhjälp, på grund av den begränsade bredden. Den var dock inte lika trång som på Swiss B777-300ER, där extra förvaringsutrymmen gör sätet än mindre. Kudde och filt var sköna, men det kändes mindre hygieniskt att de inte var inplastade. Ändå är det svårt att klaga när man reser i business class.
Ingen mood lighting i denna äldre 777-200:
Transiten i Wien gick snabbt och smidigt, men varken Senator-loungen eller businessloungen i Schengenområdet lämnade ett starkt intryck. Vidareflygningen till Stockholm på Embraer 195 bjöd på obekväma slimline-stolar och även på första raden kändes komforten bristfällig. Ingen välkomstdrink eller dukning som hos LOT, och maten såg acceptabel ut men inget jag provade denna gång.
Sammanfattningsvis rekommenderar jag varmt LOT business class, både på korta och långa sträckor, för dess kombination av komfort, service och matupplevelse. Austrian levererade god mat men föll på service och sittkomfort.