AV: Ystad
När planet dansade genom Karibiska vindar på väg mot Curacao mindes jag den klassiska melodin ”Varför måste vägen till Curacao gunga så”. För dig som inte har hört den tidigare, kan du lyssna
. Men låt oss börja från början:
Vid årets början hade jag fortfarande några Flying Blue-mil kvar från tidigare affärsresor. Jag har hållit dessa vid liv genom årliga Parisflyg, men när KLM lanserade ett lockande Promo Rewards-erbjudande till Curacao, slog jag till. Trots att några miles saknades kunde jag köpa till rabatterade poäng (50% rabatt erbjöds vid tillfället). Så bokades en exklusiv minisemester till Curacao för min fru och mig – extra spännande eftersom vi aldrig besökt någon av ABC-öarna förut. (Jag har utforskat över 15 karibiska öar, med St John som personlig favorit – nu var det dags att se hur Curacao står sig.)
I juninattens tidiga timmar körde vi till Hyllie, parkerade och tog tåget till Kastrup för vårt 6.00-flyg till Amsterdam. Incheckning och säkerhetskontroll gick snabbt tack vare Fast Track – inga köer denna morgon.
Väl på Kastrup passade vi på att upptäcka Aviators uppdaterade loungekoncept med tre olika lounger: Atelier, Apartment och Aviator Lounge. Vi valde Atelier och Apartment; Aviator hoppade vi över, då tillträde ingår med Priority Pass. Båda var fräscha och välutrustade, särskilt Apartment där vi var bland de första gästerna. Buffén imponerade med både varm och kall frukost, färskt bröd och ett urval av drycker. Enda minuset var bristen på grönt te, en del av min morgonrutin.
Atelier-loungen bjöd på en färgstark, ren miljö och utökade juicealternativ utöver standardutbudet.
En reflektion är att möjligheten att köpa loungeinträde lockar en del gäster som maximerar sitt ”värde” redan vid femtiden på morgonen – något som ibland märks på stämningen.
Så var det dags för första flighten: Köpenhamn till Amsterdam med KLM:s Boeing 737-800. Prioriterad boarding fungerade smidigt, men planet var fullsatt och bagageutrymmena fylldes snabbt. Vi satt på rad 1 i business class, där en gardin markerade avdelningen. Frukosten var förvånansvärt välsmakande – bland de bättre på intra-europeiska rutter nuförtiden. Personalen var både uppmärksam och vänlig.
Vi anlände punktligt till Schiphol och fortsatte till KLM Crown Lounge 52 – flaggskeppsloungen utanför Schengen. Den är enorm, två våningar, och alltid välbesökt. Plus för utomhusdelen, både för rökare och icke-rökare, samt ett varierat matutbud med varm mat serverad av personal för bästa hygien. Baren erbjuder kostnadsfria standarddrycker och ett urval av premiumalternativ mot avgift. Det finns även en à la carte-restaurang för den som önskar något extra.
Efter loungebesöket väntade långflygningen: Amsterdam till Curacao med KLM:s Boeing 777 (not: KLM har nu fasat ut 747:orna och flyger moderna 777:or på denna rutt). Prioriterad boarding och separat bro till World Business Class. Trots tydlig skyltning går vissa ekonomi-passagerare fel, men personalen hanterar det professionellt.
Vi satt längst fram i kabinen, där 15 platser erbjuder avskildhet och lugn. Välkomstchampagne serverades – Nicolas Feuillatte, en klassiker hos KLM. Efter start följde en trerätters gourmetlunch: två förrätter, tre huvudrätter och två desserter att välja på. Vinlistan innehöll två vita och tre röda samt champagne. Min val: förrätt med räk- och laxmousse, huvudrätt med asiatiska smårätter och dessert med holländska ostar, serverade något för kalla, men ändå utmärkta tillsammans med ett glas Syrah Reserve.
Senare under resan serverades ett lättare mellanmål med wraps och kyckling, samt kaffe och glass. Innan landning bjöds det på en fräsch måltid – sallad, burgare eller pizza och en utsökt chokladkaka.
Allt levererades med genuin servicekänsla. Strax före landning delades KLM:s ikoniska Delft Blue-hus ut, en uppskattad tradition sedan decennier.
Vi var bland de första att lämna planet. Passkontrollen gick snabbt och vårt bagage kom ut först. Ut i den karibiska värmen och direkt till vårt hotell: The Royal Sea Aquarium Resort. Snabb incheckning, ombyte till badkläder och ett första dopp i det kristallklara vattnet – ren njutning.
Efter nästan ett dygns resa och generösa mängder mat och dryck blev det tidig kväll, men inte utan ett långt bad i både hav och pool. Nästa morgon tog vi oss efter frukost till Willemstads historiska stadskärna. Stadens charm är påtaglig, men mycket är idag anpassat för kryssningsturism: butiker, caféer och restauranger. Vi fascinerades av den berömda svängbron som öppnades för båttrafik – en sevärdhet i sig. Efter stadsbesöket väntade sol, bad och lokalt öl.
Den tredje dagen började vi på Curacao Sea Aquarium. Delfin- och sjölejonshowen höll hög klass och anläggningen kändes djurvänlig – något som idag är en självklarhet för moderna akvarier. Resten av dagen ägnades åt avkoppling. Eftersom min fru fyllde år firade vi med pizza och champagne på stranden. Kvällen avslutades på livliga Mambo Beach – men vi föredrog en lugn öl vid vattenbrynet.
Fjärde dagen inleddes med besök i en välsorterad matbutik för att köpa öns berömda likör och karibisk rom. Därefter följde mer sol och bad enligt vår nya semestertradition.
Sista dagen tog vi ett sista dopp i både hav och pool innan det var dags att packa. Curacaos flygplats är liten och bekväm, utan köer vid passkontroll och säkerhetskontroll – en sällsynt lyx. Taxfreebutiken erbjuder ett bra urval av rom och till min glädje hittade jag min favoritvodka, Beluga, till attraktivt pris.
Vi avslutade vistelsen i Curacao VIP Lounge – flygplatsens enda lounge. Den är rymlig, luftig och hade denna dag gott om plats. Atmosfären är avslappnad och karibisk, buffén erbjuder både varm och kall mat samt lokala specialiteter och färsk frukt. Öl, vin och alkoholfria drycker finns, liksom en bar (obemannad vid lunchtid). Loungen har bekväma sittplatser, riktiga matbord och ett lekrum för barn – samt duschmöjligheter. Ett utmärkt avslut på några dagars lyxsemester.
Hemresan startade med smidig priority boarding på KLM. Vi hade platser på övre däck (KLM:s 777 erbjuder nu dock endast ett däck, men den avskilda businesskabinen är kvar). Kabinen är något mer kompakt än den främre, men ändå bekväm. Välkomstchampagne serverades, och efter starten bjöds en trerätters middag – men även denna gång var huvudrätten jag ville ha slut. Menyn kändes annars genomarbetad: förrätt med tonfisk, huvudrätt med kyckling och dessert med ost. Vinlistan var godkänd, men inget stack ut särskilt.
Innan landning serverades en välsmakande frukost med tre olika alternativ. Servicen var professionell och effektiv, om än inte exceptionell.
Vi anlände Schiphol före tidtabell, runt 05.00. Passkontroll, promenad och säkerhetskontroll gick snabbt (och betydligt smidigare än på många andra europeiska flygplatser). Den inköpta likören från Curacao passerade utan problem. Vi fortsatte till KLM Crown Lounge 25 – Schengenloungen – som liksom Lounge 52 är enorm, fräsch och välförsedd med både mat och dryck. Vid 6-tiden var det lugnt, men vid 8 var loungen fylld till bristningsgränsen. Flera avdelningar, arbetsplatser, rökavdelning och bufféer med varm och kall mat – allt under noggrann tillsyn av personal.
KLM:s lounger på Schiphol håller fortsatt hög standard 2025, med generöst utbud och effektiv service – enda minuset är trängseln vid högtrafik.
Den sista etappen: Amsterdam till Köpenhamn med KLM:s Boeing 737-900. Prioriterad boarding, fyra rader business class och en avskild avdelning med gardin. Frukosten var fullt godkänd. Vi landade punktligt i Köpenhamn, tog tåget till Malmö (med sedvanliga mindre förseningar på Öresundstågen) och avslutade resan med bil hem.
Min slutsats: Överträffade Curacao St John? För min del står US Virgin Islands och särskilt St John fortfarande högst på listan, men Curacao är definitivt värd ett besök för den som söker karibisk elegans och genuin semesterkänsla.
För ölentusiaster – här är ett foto på Curacaos lokala öl, tillägnat Palmen och andra ölälskare.
