När det tog två veckor att flyga till Australien från London

Att flyga till Australien från London idag innebär en lång men bekväm resa – men har du någonsin undrat hur det var när flygningen tog veckor istället för timmar? För resenärer som oroar sig för 17 timmar i luften, är det värt att minnas att det förr i tiden var betydligt mer strapatsrikt.

– tvärtom, det var ett äventyr för de uthålliga!

Det var först mot slutet av 1980-talet som nonstopflygningar mellan London och Sydney blev verklighet. Idag är det standard, och flygtiderna fortsätter att krympa tack vare teknologiska framsteg och nya flygplansmodeller.

Följ med oss när vi tar dig med på en exklusiv tillbakablick på den legendariska "Kangaroo Route" – en resa som började som en oförglömlig utmaning och har utvecklats till en symbol för innovation inom internationellt resande. Under de senaste 90 åren har mycket förändrats, men fascinationen för denna ikoniska rutt består.

Den 13 april 1935 gick startskottet för en ny era när Imperial Airways premiärflygning till Australien lyfte med förväntansfulla passagerare – huvudsakligen välbeställda äventyrare. Med Handley Page 42W Heracles som första etapp nådde de Paris, varefter resan fortsatte genom bl.a. Italien, Kreta, Egypten, Irak, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Indien och Myanmar innan Singapore nåddes. Där tog Qantas över med De Havilland D.H.86, och förde resenärerna vidare mot Brisbane. Hela resan tog omkring 12 dagar och någon egentlig kabinservice existerade inte – förutom att andrepiloten delade ut smörgåsar.

Sträckan mellan Singapore och Brisbane flögs med De Havilland D.H.86, en robust dubbelvingad maskin med plats för tio passagerare. Denna del av resan kunde ta upp till tre dagar, vilket innebar att upplevelsen blev minnesvärd på riktigt!

Vid premiärflygningen reste ingen passagerare hela vägen från London till Brisbane. Bolaget kunde inte erbjuda platser på alla delsträckor, så de två som ville flyga hela rutten fick vänta till nästa veckas avgång.

Att färdas hela distansen – 20 526 kilometer (12 754 miles) – var ett privilegium. En enkelbiljett kostade 195 brittiska pund, vilket motsvarar cirka 9 500 pund eller 110 000 kronor i dagens penningvärde (2025). Möjligheten att nå Australien på bara 12 dagar var revolutionerande – tidigare var alternativet en sex veckor lång sjöresa!

År 1938 förkortades flygtiden ytterligare – resan mellan London och Australien tog nu endast tio dagar med det eleganta sjöflygplanet "Short C Class" från Short Brothers. Flygningarna avgick från Southampton och efter nio övernattningar nådde man Darwin. Ombord fanns plats för 15 passagerare.

Flygbåtarna från denna era utstrålade 30-talets exklusivitet. Kabinen erbjöd gott om utrymme, och stolarna började närma sig dagens komfortnivå. Bilder från perioden visar en avslappnad atmosfär med möjlighet till socialt umgänge.

Under den tio dagar långa resan kunde man slå sig ner i röksalongen och tända en cigarett, eller ta en promenad i kabinen. Flygplanen höll sig på cirka 3 000 meters höjd, vilket ofta innebar kraftig turbulens. Väderradar saknades, så piloterna fick navigera efter ögat och ibland ta omvägar kring stormar – vilket förlängde restiden.

I slutet av 1930-talet introducerades flygvärdinnor och servering av varma måltider ombord. Ett generöst utbud av drycker, inklusive alkohol, fanns också tillgängligt, vilket förhöjde den redan lyxiga upplevelsen.

Andra världskriget påskyndade flygteknologin dramatiskt. Redan i maj 1945 började BOAC (British Overseas Airways Corporation – ett sammanslaget bolag av Imperial Airways och British Airways) trafikera sträckan Hurn, England till Sydney med Avro 691 Lancastrian. Nu erbjöds sex avgångar i veckan, och resan tog bara fyra dagar med tre övernattningar längs vägen.

Den 1 december 1947 genomförde Qantas sin första "Kangaroo Route" mellan Sydney och London med Lockheed Constellation. Ombord fanns 29 passagerare och 11 i besättningen. Rutten inkluderade stopp i Darwin, Singapore, Calcutta, Karachi, Kairo och Tripoli, med övernattningar i Singapore och Kairo. En tur-och-retur-biljett kostade 585 pund – motsvarande över 16 000 pund idag, eller tre års lön för en brittisk genomsnittsarbetare vid tiden.

Under slutet av 1940-talet och in på 1950-talet förbättrades flygplanen, särskilt med introduktionen av Super Constellation, vilket sänkte restiden till omkring två och ett halvt dygn.

Med jetflygets intåg 1959 tog "Kangaroo Route" ett enormt kliv framåt. BOAC introducerade Comet, Boeing 707 och VC-10 – och Qantas följde snart efter med egna 707:or. I april 1960 sattes ett nytt rekord: Sydney till London på 34 timmar och 30 minuter, med åtta mellanlandningar.

De kraftfulla turbopropmotorerna som lanserades i början av 1960-talet möjliggjorde längre sträckor utan stopp, vilket gjorde att vissa mellanlandningar, som i Darwin, kunde tas bort. Mot slutet av decenniet var restiden nere på cirka 30 timmar, och det fanns nu dagliga avgångar, ibland flera per dag.

Jetplanen kunde flyga på högre höjd, vilket innebar mindre turbulens och högre komfort – ett argument flygbolagen använde flitigt i sin marknadsföring. Reklam från tiden visar barn som bygger kortspel och tändstickstorn ombord, för att illustrera flygets stabilitet.

När Qantas tog emot de första Boeing 747 på 1970-talet minskade antalet mellanlandningar ytterligare. Ofta behövdes bara två stopp – vanligtvis i Singapore och Bahrain. Denna standard höll i sig ända tills nonstopflygningar mellan London och Sydney blev möjliga 1989 med Boeing 747-400, då flygresan kunde genomföras på strax över 20 timmar.

Sedan 2018 har Qantas erbjudit direktflyg mellan London och Perth, en resa på cirka 16 timmar tack vare bränsleeffektiva Boeing 787-9 Dreamliner. Denna prestation har hyllats internationellt och markerar en ny era för ultralånga flygningar. Med flygplan som är konstruerade för komfort, låga kabinhöjder och avancerad luftfiltrering, har resan blivit betydligt mer behaglig.

Historien om "Kangaroo Route" visar hur snabbt utvecklingen gått – från en strapatsfylld 12-veckorsresa till dagens nonstopflygningar. Idag är det möjligt att korsa halva jordklotet på mindre än ett dygn, med exklusiv service och moderna bekvämligheter. Jetlag kan fortfarande vara en utmaning, men jämfört med 1930-talets resenärer är dagens globetrotters verkligen privilegierade.