Sommarresa del 1: All Nippon Airways Business Class, Bryssel till Singapore via Tokyo Narita

Av Jonas C

Introduktion

Sommaren närmar sig och det är återigen dags för årets mest efterlängtade resa. Redan under hösten året innan började jag planera för denna drömresa, inspirerad av tidigare lyckade bonusresor och attraktiva kampanjer. Mitt AAdvantage-konto har under åren fyllts på genom smart poängsamlande, och när jag snubblade över ett exklusivt erbjudande för OneWorld Transatlantic Joint Venture, blev möjligheterna snabbt många. En affärsklassresa över Atlanten gav hela 25 000 bonus miles – och med min bokning kunde jag inkassera över 40 000 miles, tillräckligt för en förstaklassbiljett mellan den indiska subkontinenten och Europa.

Med dessa poäng öppnades en värld av premiumalternativ. Drömmen om att testa Etihad Airways First Class Apartments blev snabbt verklighet, och valet av slutdestination föll på Maldiverna – tack vare dess närhet till Sydostasien och smidiga lågprisförbindelser till Singapore. Indien och Nepal lockade mindre under denna årstid, vilket stärkte beslutet.

För utresan mot Singapore använde jag mina Turkish Airlines Miles, med målet att maximera värdet och samtidigt upptäcka ett nytt flygbolag. Turkish Airlines Business Class kändes numera bekant, så valet landade på All Nippon Airways – ett flygbolag jag länge velat uppleva. Tillgängligheten för bonusplatser i Business Class var begränsad, men efter viss möda lyckades jag säkra biljetter på den relativt nya rutten Bryssel–Tokyo Narita, vidare till Singapore. Att boka Star Alliance-awards med Turkish Airlines poäng är dock en utmaning för den tålmodige – det tog tre veckor och ett personligt besök på biljettdisken i Bryssel innan allt var klart. Turkish Airlines tillåter inte olika flygbolag på samma bonusbiljett, så jag kompletterade med en enkel biljett från Bromma till Bryssel med Brussels Airlines för 383 kronor.

Hemresan från Maldiverna bokades omgående när poängen från San Francisco-resan kom in. Jag kontaktade American Airlines australiska callcenter, då endast de har tillgång till premiumbonusplatser hos Etihad. Efter en vecka och 861 kronor i avgifter var förstaklassbiljetten klar – ett otroligt värde för en resa som annars skulle kosta betydligt mer. Sträckan mellan Singapore och Maldiverna bokade jag med Tiger Air för 950 kronor – inte det mest exklusiva bolaget, men direktflyg och prisvärdhet vägde tyngst.

Två veckor i Singapore och en på Maldiverna gav utrymme för ett sidospår: en avstickare till Ho Chi Minh City med Vietnam Airlines för 1 195 kronor. Totalt landade flygkostnaden för denna treveckorsresa på cirka 4 000 kronor, och boendet i Vietnam och på Maldiverna på ytterligare 2 000 kronor. I Singapore bodde jag kostnadsfritt hos en vän i Jurong West – kontrasterna mellan att resa i lyxklass och bo enkelt väcker verkligen reslusten till liv.

Dagen inleddes i Västerås där jag stod redo på centralstationen före kl. 07, ivrig inför resan mot Stockholm. På grund av banarbeten kring Jakobsberg gick det ersättningsbussar sista sträckan från Bålsta, men för att undvika förseningar valde jag Swebus direkt till Cityterminalen. Därifrån blev det pendeltåg till Sundbyberg och vidare med buss till Bromma flygplats – en smidig lösning som tog mig till terminalen strax efter kl. 10 på förmiddagen.

Som Star Alliance Gold-medlem har jag tillgång till lounge på Bromma. Denna morgon blev det BRA:s lounge, tidigare känd som Malmö Aviation Yellow Room. Vid ankomst möttes jag av en vänlig receptionist som till en början var osäker på att släppa in Turkish Airlines Gold-kort, men efter en snabb kontroll gick det bra.

Loungen utmärker sig med snygga designmöbler, rikligt med dagsljus och gott om sittplatser. Efter rusningstid var det lugnt och få gäster. Tyvärr var utbudet av mat och dryck ytterst begränsat – ingen mat serverades denna morgon, vilket var en besvikelse då jag hoppats på en ordentlig loungefrukost. Endast smoothie, juice och kaffe fanns tillgängligt, ingen läsk eller alkohol. Om detta beror på kostnadsbesparingar eller nya hälsotrender låter jag vara osagt, men då Brussels Airlines inte erbjuder måltid ombord fick jag snabbt köpa en smörgås i terminalens café. Priserna var höga, men det fick duga tillsammans med loungeutbudet av fågelfrön och kaffe.

Med 45 minuter kvar till avgång gick jag vidare till säkerhetskontrollen. Affärsresenärer dominerar på Bromma, vilket gör säkerhetsproceduren effektiv. En kontrollant reagerade på mina Marabou-chokladkakor i väskan, men allt gick smidigt. Vid gaten var det ståplats och ingen prioriterad ombordstigning. Att lämna Bromma känns nästan som att stå i kö med en flock resenärer på väg till olika destinationer – det gäller att hålla koll, annars riskerar man hamna i fel stad!

Jag var bland de sista att gå ombord och fick därför placera min kabinväska under stolen. Plats 3A blev min för den två timmar långa flygningen till Bryssel.

Brussels Airlines har, enligt min erfarenhet, ett av de svagare erbjudandena inom Star Alliance. Service och bemötande är ofta svala, och även grundläggande saker som vatten och kaffe är extra. Med tanke på biljettpriset var förväntningarna låga, men flygningen var ändå funktionell.

Framme i Bryssel hade jag sju timmar att disponera. Jag mötte upp en vän för lunch och en promenad genom avgångshallen, där säkerhetsnivån fortfarande var hög efter tidigare incidenter. Säkerhetskontroller vid entrén och väpnade vakter bidrog till en trygg miljö. Efter några timmar gick jag tillbaka till flygplatsen för nästa etapp.

Som Business Class-resenär och Star Alliance Gold-medlem hade jag tillgång till GoldTrack i säkerhetskontrollen, men mitt digitala boardingkort fungerade inte och personal fick släppa in mig manuellt. För att undvika problem tog jag ut chokladen ur väskan inför röntgen, då säkerheten i Bryssel är extra strikt. Eftersom mitt ANA-flyg avgick från non-Schengen-terminalen gick jag vidare till den automatiska passkontrollen – en extra manuell kontroll av passet följde, men allt gick bra.

Väl inne besökte jag Brussels Airlines nya lounge The Suite, som nyligen öppnat. Efter tidigare besök på The Loft var förväntningarna höga, men The Suite kändes redan något sliten och utbudet av mat var begränsat. Ingen varm mat och endast ett mindre urval av kalla rätter: ost, charkuterier, sallader och oliver. Hungrig efter resan fyllde jag tallriken med kalkon, oliver och kålsallad, till det vatten och sojamjölk.

Loungen var till en början lugn men fylldes snart av japanska resenärer inför ANA-flygningen. Efter tre timmar behövde jag röra på mig och tog en promenad genom terminalen innan jag hämtade ut mina riktiga boardingkort vid gaten.

ANA:s boardingprocedur är välorganiserad och effektiv. Vid gaten fanns tydliga köer för Diamond-medlemmar, Business Class och övriga resenärer. Diamond-passagerarna fick gå ombord först, följt av Business Class och Star Alliance Gold – som jag tillhörde – medan Economy väntade ytterligare några minuter. Ombord hälsades jag varmt välkommen av den japanska besättningen.

Boeing 787-8 Dreamliner är ett modernt, tyst och miljövänligt flygplan med 169 platser i ANA:s långdistanskonfiguration: 46 i Business Class, 28 i Premium Economy och resterande i Economy. Business Class-kabinen upptar en stor del av flygplanet och är uppdelad i två sektioner. Sittplatserna är rymligt placerade i 1-2-1- och 1-1-1-konfiguration, vilket ger utmärkt avskildhet och komfort.

Min plats, 3A, blev mitt hem under de elva timmarna till Tokyo. Kabinen var fullbokad – i den främre delen reste en grupp belgiska pensionärer, medan bakre sektionen dominerades av japanska affärsresenärer. Det var god stämning bland belgarna med skratt, champagne och foton. När Bose-hörlurarna åkte på infann sig dock lugnet.

ANA:s Business Class-stol imponerade med generöst benutrymme, smarta förvaringslösningar och hög komfort. Under fotpallen rymdes kabinväskan och sidobordet var perfekt för småprylar. Stolen var bekväm både för vila och arbete. I sovläge blev det en 190 cm lång säng, något kort för längre resenärer men ändå rymlig för fötterna. På stolen väntade ett exklusivt amenity kit från L’Occitane, kudde, täcke och bäddmadrass.

Innan avgång bytte jag om till bekväma pyjamasbyxor från EVA Air och lånade en ANA-cardigan. Ett glas mousserande vin serverades medan vi väntade på de sista passagerarna. Avgången gick enligt tidtabell och flygningen var mjuk och tyst – japanska piloter är kända för sin precision.

En timme efter start inleddes servicen, samtidigt som jag njöt av en spektakulär solnedgång över Danmark. Bordsdukar lades ut och besättningen förberedde för kvällens middagsservering.

Måltidsupplevelsen började med en välkomstdrink och en elegant Amuse Bouche: krabbsallad, rökt anka med cumberlandsås samt ett spett med soltorkad tomat, mozzarella och oliv. Jag valde naturligtvis Canard Duchène-champagnen, vars smak av citrus och brioche förhöjde starten på middagen.

På menyn fanns både japanska och västerländska alternativ. Denna gång valde jag den västerländska förrätten: rökt lax med blomkålspuré, ankbröst, spenat och tomat – en välbalanserad start, om än utan överraskningar.

Varmrätten erbjöd val mellan pasta och biff. Jag valde biffen, som enligt menyn skulle vara oxfilé med baconsky, pärllök, bönor, morötter och potatis. Trots förväntningar på sous vide-tillagad kött blev det en genomstekt flankstek, men smaken var ändå tillfredsställande tack vare såsen och grönsakerna.

Vinlistan var däremot av toppklass, handplockad av ANA:s expertpanel med bland andra Master of Wine Ned Goodwin. Hans signaturrödvin serverades till biffen och ostbrickan, med toner av röda bär och plommon – en perfekt matchning.

Dessertvagnen bjöd på ost, färsk frukt och chokladmoussetårta. Jag tog en bit av allt – brie, lagrad gouda, pumpernickel, aprikos, fikon och en ljuvlig dessert. Kombinationen med rödvinet från Goodwin förhöjde måltidsupplevelsen ytterligare.

Mätt och nöjd såg jag på film medan besättningen förberedde kabinen för natten. Sju timmars ostörd sömn i en flygplanssäng är ovanligt, men möjligt tack vare ANA:s bekväma kabinmiljö.

Inför landning serverades frukost. Jag valde den japanska brickan: havsabborre, ris, picklade grönsaker och misosoppa – en lätt men smakrik start på dagen.

De sista timmarna ägnades åt ytterligare film – underhållningsutbudet ombord är brett, även om vissa titlar lämnar mer att önska.

Vi anlände till Tokyo enligt schema. Med knappt en timme till nästa avgång skyndade jag genom transferkontrollen och vidare till ANA Business Lounge för en efterlängtad dusch. I receptionen fick jag en sökare i utbyte mot boardingkortet och väntetiden var cirka tjugo minuter. Under tiden köade jag till loungebaren för färsk sushi och Oolong-te.

När min sökare larmade blev det dags för dusch – något mindre utrymme än på Haneda, men ändå utmärkt för att fräscha upp sig inför nästa flygning. Med ny energi kunde jag njuta av loungens avslappnande miljö innan det var dags att gå till gaten.

Som väntat var det samma Boeing 787-8 som fortsatt mot Singapore. Boarding var återigen välordnad, med Diamonds först, därefter Business Class och övriga passagerare. Denna gång satt jag på plats 3K, mittemot föregående flygning. Kabinen fylldes av singaporianer och amerikanska resenärer.

Avgången blev tjugo minuter sen på grund av en passagerare som aldrig dök upp och vars bagage behövde lastas ur. Under väntan serverades apelsinjuice. Flygtiden var drygt sju timmar – lång för en regional rutt, men typiskt för flyg till Sydostasien från Japan.

Vid marschhöjd startade jag underhållningssystemet, som erbjuder ett stort urval av filmer och serier. Valet föll på en lättsam komedi med Robert De Niro – perfekt för att koppla av.

Snart påbörjades middagsserveringen med ett glas Canard Duchène och en Amuse Bouche bestående av parmaskinka, kelp, saffransmajonäs och grillad majs. Smakerna var välkomponerade och passade utmärkt till champagnen.

Eftersom flygningen utgick från Japan ville jag uppleva den japanska menyn. Middagen bestod av en serie små rätter, vackert presenterade och med distinkta smaker. Förrätten var en variation av delikatesser, och varmrätten utgjordes av Kagoshima Black Pork – en exklusiv japansk specialitet. Jag valde dock att fokusera på de vegetariska tillbehören och riset.

Dessertvagnen bjöd på ost och bakverk. Jag provade båda – osten var exceptionell, med perfekt temperatur och smak. Eftersom ANA inte har dessertvin i Business Class, kompletterade jag med Rioja, ett fylligt rödvin som matchade desserten väl.

Middagen avslutades med kaffe, praliner och Baileys. De sista timmarna ägnades åt ytterligare film och avkoppling.

Vi landade punktligt i Singapore. Vid passkontrollen fick jag frågor om tidigare besök, vilket förklarades av att jag nyligen uppdaterat mitt pass. Efter en snabb kontroll var jag godkänd. Med endast handbagage gick jag direkt till ankomsthallen, där en Uber väntade för att ta mig till Jurong West. Där väntade min väns lägenhet – min bas för två veckor framöver.

Fortsättning följer…

All Nippon Airways har länge varit rankat som ett femstjärnigt flygbolag av Skytrax, och min upplevelse bekräftade dessa höga betyg. Business Class-stolen erbjuder generös komfort och smarta funktioner, maten och vinlistan håller genomgående hög nivå och kabinmiljön är rofylld. Servicen är korrekt och professionell, om än något reserverad – den personliga touchen som skiljer sig från First Class märks, men servicenivån är ändå bland det bästa i branschen.

ANA är dessutom ett utmärkt val för poängresor, särskilt eftersom bränsletilläggen är minimala (endast symboliska avgifter tillkommer). För dig som vill maximera dina bonuspoäng och samtidigt resa med stil är ANA ett mycket attraktivt alternativ. Jag kommer definitivt att fortsätta använda mina Turkish Airlines Miles på ANA:s premiumprodukter även framöver.

Tack för att du följde med på denna lyxresa!

Vänliga hälsningar,
Jonas