Weekend Sydamerika med Lufthansa F – med väska på vift

Av: hendberg

Här följer min första omfattande reseberättelse från en nyligen avslutad weekendresa till Montevideo och Buenos Aires. Jag vill redan nu nämna att jag skriver mer ur ett upplevelseperspektiv än en klassisk resejournalist, men hoppas ändå att du som läsare finner inspiration och praktiska tips. Ja, texten blev lång – men resan var fylld av intryck!

Redan innan avresa hämtade jag mycket inspiration från forum och resesajter, vilket visade på det ständigt stora intresset för Buenos Aires och Montevideo bland resenärer som söker något utöver det vanliga.

Under flera månader bevakade jag möjligheterna att resa till Buenos Aires med Lufthansa First Class, men tillgången på bonusbiljetter var ytterst begränsad. Under våren och försommaren fanns rimliga alternativ via FRA-EZE, men efter sommaren blev det stängt. Därför började vi se oss om efter andra destinationer i Asien eller Australien, och planerade parallella rutter.

Men – så precis en vecka innan avresan dök FRA-BOG upp med First Class, nu med den bekväma A340-600. Jag bokade snabbt två platser på separata bokningar för att maximera våra 2-4-1-vouchers. Rutten såg nästan perfekt ut:

ARN

-FRA-BOG-PTY-MVD // EZE-FRA-ARN. En kväll i Bogotá lockade verkligen.

När jag sedan kontrollerade tillgänglighet på måndagsmorgonen var dock BOG-PTY-MVD helt borta från bonusutbudet och vår planerade rutt sprack...

Tack vare vårt flexibla resfönster hittade vi nya First Class-platser på FRA-BOG ett annat datum, och kunde boka en smidig anslutning vidare till MVD med Avianca. Bogotá-festen fick vi hoppa över, men vi var ändå nöjda med upplägget.

Biljetterna bokades strax innan Star Alliance lanserade sina nya poängtabeller – en lycklig timing! Den sista justeringen gjordes 30 oktober då jag hittade Lufthansa F hem via EZE-FRA, precis innan poängkraven höjdes. Vår slutliga färdväg blev:

ARN-FRA-BOG-MVD // EZE-FRA-ARN

Totala skatter och avgifter hamnade på

4300 SEK per person

och enligt den gamla tabellen

95 000 poäng vardera

.

Flyget FRA-BOG avgår strax efter lunch, och eftersom det saknades lediga platser från Arlanda samma morgon valde vi att resa kvällen innan. En natt på Hilton Frankfurt Airport gav oss en utvilad start på resan. Hotellet levererade precis det man förväntar sig av ett internationellt flygplatshotell – modern komfort och effektivitet. Transfersen till terminalen gick smidigt med minibuss direkt till dörren, då vi var en liten grupp på fem–sex personer.

Det finns otaliga omdömen om Lufthansas First Class Terminal (FCT), och jag har själv studerat många för att veta vad som väntade. Därför blir detta en kortare reflektion.

Vid ankomst möttes vi av en dedikerad värd som tog hand om våra pass och boardingkort, vilka skrivits ut redan på Arlanda. Säkerhetskontrollen var över på under en minut tack vare det effektiva teamet på plats.

Efter en snabb introduktion till FCT:s faciliteter slog vi oss ner för en exklusiv frukost med champagne – den perfekta starten på resan. Några timmars avkoppling följde, innan vi unnade oss en lättare lunch. Samtidigt presenterades våra nya boardingkort tillsammans med de ikoniska Lufthansa-ankorna. Servicenivån är konsekvent fenomenal, och matutbudet håller internationell toppklass.

Med cirka en timme kvar till boarding frågade jag artigt om vi kunde få med oss ytterligare några ank-souvenirer till barnen hemma. Personalen var vänlig men nämnde att de nu är restriktiva med utdelningen, då de blivit populära samlarobjekt på sociala medier och andrahandsmarknaden.

Vi passade självklart på att testa baren, som erbjuder ett av Europas bästa whiskyutbud. Glenfarclas 21 yo är alltid ett säkert kort.

Denna gång blev det Porsche Cayenne som tog oss direkt till flygplanet – en smidig och diskret transfer utan att vi såg till andra passagerare.

Vid ombordstigning slås man direkt av den generösa rymden i First Class-kabinen, även för den som sett otaliga bilder på förhand. Förvaringsutrymmena är väl tilltagna och kabinen kändes privat – vi var bara fem resenärer ombord. Vi valde platserna 2D & 2G, optimala för resande i par och samtal under färden. Grand Siècle-champagnen serverades direkt vid ankomst till sätet.

Servicenivån var enastående. Kabinpersonalen kunde våra namn och pursern visade stor passion för både vin och whisky – vi blev serverade Aultmore 21 yo redan till bubblorna. Robert Weils Riesling var exceptionellt krispig och Chateaux Laroze 2008 en kraftfull Saint-Émilion. Vinlistan höll genomgående mycket hög nivå.

Måltidsupplevelsen inleddes med en aptitretare, följt av klassisk kaviar och tre olika förrätter, alla tillagade med precision. Huvudrätten, ett perfekt tillagat kött, följdes av ostvagnens utbud – ett måste för finsmakaren. Jag hoppade över dessert men njöt av det generösa ostbordet. Serveringen varade i över två timmar, vilket gav gott om tid att njuta av varje rätt.

När middagen avslutats efter tre timmar dämpades belysningen i kabinen, även om det fortfarande var eftermiddag. Jag fortsatte med en avec och såg på film. Underhållningssystemet var godkänt, men utbudet av nya filmer var begränsat. WiFi-uppkopplingen var svag under hela resan – ett område Lufthansa behöver förbättra, särskilt i premiumklasserna.

Under nattpasset provade jag sliders och schnitzel från nattmenyn – båda rekommenderas varmt.

Under den elva timmar långa flygningen lyckades jag sova några timmar, även om jag gjorde misstaget att inte byta till pyjamas, vilket gjorde det något för varmt. Sängen var dock mycket bekväm och bäddningen professionell.

Före landning serverades klassisk äggröra och tillbehör. Vi landade i Bogotá runt 19.00, fortfarande mätta efter gourmetupplevelserna. Sala VIP Avianca-loungen var stor men enkel, med utbud likt SAS lounger. Vi stannade ungefär en timme innan det var dags för nästa flyg mot Montevideo.

Airbus A319 är knappast favoritplanet för långflygningar, men komforten i Business Class var ändå helt okej. Sex och en halv timme direkt efter en långdistansflygning är dock en utmaning, särskilt när kabinen är fullsatt. Serveringen ombord var enkel och av standardtyp, men jag lyckades få in ytterligare någon timmes sömn. Inflygningen till Montevideo var däremot spektakulär – vi cirklade över staden, ut över havet och tillbaka, vilket bjöd på en försmak av destinationen. Denna sekvens förevigades självklart på film.

Vid ankomst till Montevideo möttes vi av en modern och ljus terminal. Inresan gick snabbt och effektivt. Vi hämtade vårt bagage – varsin resväska och kabinväska – och möttes av en varm, klar morgon. Vid utgången fanns både taxi och lokalbuss, och vi valde bussen för att få en genuin känsla av staden. Uber finns också tillgängligt och blev användbart senare under dagen.

Vid busshållplatsen frågade jag ett lokalt par om rätt buss till Radisson på Plaza Independencia. De pekade ut rätt fordon och vi klev på, nöjda men trötta. Efter tio minuter på landsvägen insåg jag plötsligt att min Messenger Bag saknades – den där panikkänslan infann sig omedelbart.

Vi bestämde snabbt att min vän fortsätter till hotellet medan jag hoppade av vid nästa hållplats för att försöka återvända till flygplatsen och busshållplatsen där väskan låg kvar. Med hjälp av Uber var jag snart tillbaka, men väskan var redan borta. Den innehöll bland annat FCT-ankor, GoPro, Karma Grip, en extratelefon och teknikprylar. Ingen optimal start på resan.

Informationen på flygplatsen hade inget inlämnat, och flygplatspolisen pratade endast spanska. Efter en timmes pendlande mellan informationsdisk och polisstation, gav jag upp och tog bussen in till Montevideo. Där besökte jag ytterligare en polisstation och gjorde en anmälan för försäkringsärendet hemma i Sverige.

För att skaka av mig känslan av motgång checkade jag in på Radisson och följde med min vän ut till Gamla Stan för en utmärkt frukost på Sin Pretensiones.

Under tiden gick jag igenom innehållet i väskan och förberedde samtalet till försäkringsbolaget. Vi tog sedan en taxi till Playa Malvin för lunch på Salmuera – ett charmigt familjeställe med fantastiska empanadas. Här stötte vi på problem vid betalningen, då endast VISA accepterades. Personalen var dock mycket tillmötesgående och lät oss komma tillbaka och betala senare. I Montevideo är VISA det säkraste kortalternativet, medan Mastercard och Amex fungerar sporadiskt.

Senare på dagen njöt vi av en kall öl vid Mercado del Puerto i hamnen. Planen var att återvända dit på kvällen för middag, men efter dusch och en Gin & Tonic i hotellobbyn fick jag ett oväntat sms från min vän.

Det visade sig att mannen jag hade pratat med vid busshållplatsen hade tagit hand om väskan. Han arbetade som läkare och hade vilat under dagen, men när han vaknade försökte han spåra mig – tack vare att jag nämnt Radisson var det lätt att hitta oss. Vi bestämde träff på Tres Cruces-busterminalen tidigt nästa morgon.

Med väskan återfunnen och hoppet om mänskligheten återställt, fick vi en fantastisk kväll. Det var Alla själars dag, så mycket var stängt i centrala delar. Puerto Mercado var stängt, så vi följde en väns tips och besökte La Perdiz, en populär parilla med magiskt kött och utmärkta Tannat-viner. Atmosfären var livlig och väntetiden hanterades med en Pisco i baren.

Efter middagen tog vi taxi till Canelones/Jackson, där stadens bästa barer samlas. Vi avslutade kvällen på La Puta Madre – en karismatisk cocktailbar med prisvärda drinkar.

Nästa morgon mötte jag den hjälpsamma läkaren vid Tres Cruces innan han skulle på fisketur. Vi utbytte några ord på min knackiga spanska och önskade varandra lycka till. Han ville inte ha någon ersättning utan hoppades bara på samma vänlighet om rollerna skulle vara ombytta. Sådant stärker verkligen tron på medmänsklighet.

Resten av förmiddagen använde vi till sightseeing i Montevideo, inklusive det obligatoriska fotot vid Montevideo-skylten och en lång promenad längs Ramblan med havsutsikt.

Vid lunch tog vi oss till Tres Cruces för vidare resa mot Colonia del Sacramento med Buquebus, som inkluderade både buss och färja till Buenos Aires. Direktfärjan passade inte vårt schema, men denna lösning var både effektiv och bekväm.

Paketet kostade cirka 800 SEK i Business Class, vilket innebar lugnare sittplatser och ett glas cava. Prisskillnaden mot ekonomi var marginell. Ute på landsbygden blev det tydligt hur grönt och platt Uruguay är. Bussresan tog ungefär två timmar i bekväma säten. Det går även att flyga MVD-AEP, men vi valde denna väg för att få se mer av landet.

Vid ankomst till den moderna färjeterminalen i Colonia lastas bagaget om till färjan mot Buenos Aires. Medan vi väntade blev det en öl och några mediokra empanadas. Själva färjan påminde om en gammal Ålandsbåt från barndomen – lite sliten men funktionell.

Färjan tar cirka en timme och anländer mitt i centrala Buenos Aires. Vi förhandlade snabbt med taxichauffören, blandade euro och dollar, och kom smidigt fram till vårt hotell Panamericano, beläget vid Avenida 9 de Julio nära Obelisken. Hotellets högsta våning rymmer ett spa, en stor pool och en bar med oslagbar utsikt över storstaden – ett utmärkt val av min reskamrat.

Vi anlände strax före solnedgången och hann se staden bada i gyllene ljus. Första middagen intogs på Cabana Las Lilas vid hamnen, känd för sitt kött i världsklass och sitt livliga område på kvällarna.

Efter maten tog vi taxi till trendiga Palermo och området kring Plazoleta Julio Cortazar (även känt som Plaza Serrano), där vi avslutade kvällen med innovativa cocktails på Bad Toro.

En heldag i Buenos Aires innebär ett överflöd av möjligheter. Vi inledde med en tidig utflykt till färgstarka Boca, där vi nästan hade gatorna för oss själva i morgonvärmen. Vi stannade vid La Bombonera och fick möjlighet att delta i dagens första guidade tur på arenan – ett måste för varje fotbollsälskare. Biljetter till matchen mellan Boca och La Tigre kvällen innan var omöjliga att få tag på, men turen gav oss ändå en djup inblick i klubbens historia och arenans unika atmosfär.

Guiden talade långsam och tydlig spanska, vilket uppskattades av både oss och de brasilianska deltagarna. Det svenska inslaget i klubbhistorien fascinerade vår guide, och vi fick en extra personlig touch på rundturen. Noterbart är att bortalagets omklädningsrum ligger direkt under de mest hängivna Boca-supportrarna – en detalj som sätter extra nerv på matchdagen.

Vi rekommenderar att besöka Boca tidigt på dagen, då trängseln ökar snabbt mot lunch. Här finns också utmärkta empanadas och kall Quilmes-öl att njuta av.

För vår sista kväll i staden hade vi, med hjälp av SAS Concierge Quintessentially, lyckats boka bord på La Cabrera – en av stadens mest omtalade grillrestauranger. Restaurangen består av två lokaler mittemot varandra, och redan vid ankomst väntade gäster utanför. Köttet var av högsta klass, men servicen var något opersonlig och tillbehören blev felhanterade – en detalj som drar ner totalupplevelsen på en annars prisad restaurang. Mitt i middagen dök försäljare upp vid borden, vilket känns ovärdigt för denna nivå. Med tanke på konkurrensen i Buenos Aires hade vi hellre besökt Don Julio, som ligger i närheten.

Vi avrundade kvällen med drinkar på samma torg som kvällen innan och summerade dagens intryck.

Vår sista dag började tidigt med en promenad mot San Telmo, halvvägs till Boca. Vi stannade på klassiska Café Tortoni – en institution i staden med underbar atmosfär, gott kaffe och, till vår glädje, Amex-acceptans.

Några timmar senare var det dags att återvända till hotellet för utcheckning. Tiden fram till avresa spenderades vid poolen på taket, där det fanns goda möjligheter till dusch och ombyte.

Vi hann även njuta av en utmärkt lunch på närliggande Santos Manjares innan vi tog taxi till flygplatsen – en resa på cirka 40 minuter. Incheckningen gick snabbt och vi slappnade av med en kall Quilmes i Star Alliance-loungen, som var stilren men hade ett begränsat matutbud. Vi blev sedan personligen eskorterade till gaten, där boarding för First Class-passagerare prioriterades. Även denna gång var vi fem personer i First Class.

Hemresan skedde med Lufthansas flaggskepp Boeing 747-8i, men kabinen kändes något mindre rymlig jämfört med A340-600 på utresan. Denna gång bytte jag direkt om till pyjamas och möttes av ett glas champagne efter ombytet. En sak som märktes var att toaletterna är ovanligt små för en First Class-kabin, särskilt jämfört med exempelvis Asianas A380.

Middagsserveringen gick snabbt eftersom det var nattflyg. Efter två timmar var allt serverat och kabinen mörklades. Som tidigare satt vi på mittensätena D & G, men personalen bäddade åt oss på sidosätena som stod tomma. Jag sov gott i fem till sex timmar, medan min vän fick ännu mer sömn. Frukost serverades en och en halv timme före landning.

Vi hade ett par timmars väntan i Frankfurt före flyget hem till Arlanda, och passade på att njuta av en timme i First Class Lounge.

För sista sträckan till Stockholm blev det återigen Porschetransfer till planet. Jag flög ekonomi på sista benet, då endast en plats fanns kvar i Business – den gick till min långa reskamrat.

Inför resan läste jag på om valutahantering, kort och transporter – här är mina bästa insikter för dig som planerar liknande resa 2025:

• Att ta med sig stora mängder kontanter i 100-dollarsedlar är onödigt för en kortare vistelse. Det är enklare och säkrare att använda bankomaten på hotellet.
• VISA accepteras nästan överallt, medan Mastercard och Amex har begränsad acceptans. Ha alltid ett VISA-kort eller lite lokal valuta som backup.
• Uber med kortbetalning fungerar fortsatt dåligt i Buenos Aires, och taxichaufförerna är öppet negativa till tjänsten. Vill du använda Uber, byt till kontantbetalning i appen. Vi valde taxi som var lättillgänglig och prisvärd dygnet runt.
• I Montevideo är Uber smidigt och mycket prisvärt, men bilparken är ofta äldre.

Detta var en intensiv och händelserik weekendresa till två av Sydamerikas mest spännande städer. Att få uppleva Lufthansa First Class på både A340-600 och 747-8i var en höjdpunkt – den förstnämnda imponerade särskilt vad gäller kabinmiljö och mat. Hemresan var också högklassig, om än med något mindre personlig service, sannolikt på grund av nattflygningen.

Nu är det dags att börja planera nästa långweekend – men först väntar lite vila och reflektion.

Stort tack för att du följde med på resan!